Pampigt av Loney Dear

POP. Hall music är just så pampig som namnet antyder. Ännu mer än Emil Svanängen, alias Loney dear, åstadkommit förut. Det är folkig indiepop så luftig att den bara görs rättvisa om den spelas av en orkester i förgyllda marmorsalar med mäktiga takpelare.
Skört och intimt smälter samman med storslaget och ofta är det så vackert att världen runt omkring stannar upp, som i My heart. På andra ställen går låtidéerna snudd på vilse bland jazz- och kammarmusikinfluenser och blir utspädda. Men om du känner för att irra in dig i en atmosfärisk dimma är varje spår här fantastiskt.