Paloma Faith lever upp till hajpen

POP. Om man inte direkt avfärdar Paloma Faith som en effektsökande hajp väntar en hel del positiva överraskningar, åtminstone för en fördomsfull typ som jag själv. Hennes album bjuder på mängder av intelligent och påhittig pop, ungefär som om Amy Winehouse och Duffy skulle skriva kabaré och musikal. Det finns hela tiden en lekfull distans i det hon gör, vilket understryks av hennes uppenbarelse som någon beskrev som "en blandning av Bambi och Betty Page", klassisk femme fatale alltså.
Hon växlar karaktär hela tiden i låtarna, ena stunden är hon härligt kaxig och tar inte ski-t av någon, i nästa sekund är hon en stackars marionett som snurrar hjälplöst i trådarna, i behov av hjälp och stöd.
Låtarna har den där geniala blandningen av starka refränger som sätter sig direkt och arrangemang som går att lyssna på om och om igen. Paloma Faith skriver musiken själv i samarbete med andra, svenske Jörgen Elofsson har hjälpt till på ett spår, en känslosam powerballad.

Paloma Faith lever upp till hajpen

Om man inte direkt avfärdar Paloma Faith som en effektsökande hajp väntar en hel del positiva överraskningar, skriver Björn Stenberg.