Man blir inte fristadsförfattare utan anledning. Den turkiske journalisten och publicisten Ragip Zarakolu har genomlevt mer än 40 rättegångar, arresterats och suttit i fängelse flera gånger.
– Min förra hustru, som dog i cancer 2002, satt också i fängelse efter att vårt förlag Belge Publishing givit ut böcker om Turkiets folkmord på armenier och om den kurdiska frågan.
Sedan oktober 2011 sitter hans snart 39-årige son Deniz Zarakolu fängslad anklagad för terrorism efter att ha hållit föreläsningar i politisk och filosofisk historia vid BDP Academy (Freds-och demokratipartiets akademi).
– Han sitter i ett fängelse tio mil utanför Istanbul och jag har rätt att besöka honom varje vecka. Vi får se hur det blir nu när jag är i Sverige; det blir mest hans bror som besöker honom. Men han mår bra och har rätt att läsa tidningar, säger Ragip Zarakolu lugnt trots att risken finns dels att hans son blir kvar i fängelse ytterligare ett tiotal år, dels att han kan utsättas för tortyr.
Det fick Ragip Zarakolu och hans hustru Ayse Nur Zarakolu uppleva, både att få elektrisk ström mot känsliga delar av kroppen och att bli slagna. Senast han själv satt fängslad var 2011. 2006 dödshotades han av grupper i extremhögern och hans vän Hrant Dink, utgivare av den armeniska tidskriften "Agos", som också hotades, mördades 19 januari 2007.
Med sin nuvarande hustru, amerikanskan Katherine Elisabeth Holle, ska han nu tillbringa två år i en lägenhet inom Sigtunastiftelsens område.
– Katherine kommer hit i april, berättar han när vi möts i stiftelsens bibliotek, där han sedan en månad har boat in sig vid ett litet bord med utsikt över Mälaren för att läsa och fundera över det han tänker skriva:
– Jag ska forska i det som hände armenierna i Turkiet i samband med första världskriget 1914. Reformer utlovades, men när kriget kom valde turkiska staten i stället "den slutgiltiga lösningen". 800 000 armenier dödades enligt turkiska statens officiella siffror. Men från den armeniska sidan hävdar man att det rör sig om 1,5 miljoner.
Ragip Zarakolu är född 1948 och växte upp på en av öarna i Marmarasjön vid Istanbul.
– Naturen här i Sigtuna känns inte alls främmande. Stränder och skog, det fanns också i min barndom. Och ett och ett halvt år bodde jag och min hustru i Westport i Connecticut. Också där hade vi skog och stränder. Där skrev jag en roman. Det var skönt för kreativiteten att jag slapp vara på spänn hela tiden...
Han ser fram emot sommaren. Då tänker han simma i Mälaren. Men redan nu gör han sig bekant med stränder och strandpromenader.
– Jag går ut på natten. Promenerar längs stranden och tänker, säger han.
Vi sitter vid ett långbord bredvid det lilla arbetsbordet i biblioteket. Han stryker sig över det vita skägget och det yviga håret, skrattar lite och säger att han inte har jobbat så mycket den här första månaden som fristadsförfattare. Han har mest vilat, läst Joseph Conrads "Mörkrets hjärta" och lyssnat på musik och gjort sig bekant med lägenheten och orten.
– Fantastisk arkitektur. Nordiskt med Medelhavskänsla, säger han om Sigtunastiftelsen.
En bok om det turkiska folkmordet på armenier ska det alltså bli. Men också arbete för att få sonen fri från fängelset. Och inte bara sonen, utan även andra fängslade kulturarbetare.
– Olika kampanjer pågår, med stöd från organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter.
Ragip Zarakolu är inte enbart förläggare, utan även kolumnist i två vänstertidningar och en liberal tidning.
– Oavlönad kolumnist. Det viktiga för mig är att få ut budskapen om det som skedde armenierna och om kurdernas situation. Allt jag gör handlar om minoriteter och mänskliga rättigheter, säger han.
Själv är han varken armenier eller kurd.
– Bara en vanlig vardagsturk ...