Ungefär så skulle man kunna beskriva sommarens utställning Precious Periphery. Som en slags pendang eller varför inte korrespondens till det vedertagna och det strikt vetenskapliga tänkandet. Till allt det som Linné och Linnéaneum, ja till vad hela Uppsala som universitets stad representerar. Om man vill.
Och det vill de tre konstnärerna Johan Eldrot, Siri Leira och Halvor Rønning, som lägger sina huvuden lite på sned och ser på verkligheten med en lite mer nyanserad och inte så förnuftsmässig hållning.
Den svenska konstnären Johan Eldrot, som tidigare visat sina verk på Villavägen 7, tar sin utgångspunkt i det parapsykologiska som en slags motsats till det rent objektiva. I ett av sina verk Ganzfeld Experiment utforskar han det telepatiska förhållandet mellan tvillingar. Den ena får se en bild och via tankekraft ska han försöka förmedla den till sitt syskon som befinner sig i en annan del av byggnaden. Också i fyra poltergeisttavlor, kallad RSPK, återkommer det övernaturliga temat berättar Eldrot. Det är texter nedtecknade från påstådda andar från experiment på 1970-talet: ”We exist” We really do exist! We are not just parts of your own minds or just PK. We really do survive! Please believe us! ”
– Jag har tillåtit mig att se på detta utan det förnuftsmässiga. Jag tar inte ställning utan vill visa upp detta strikt och med respekt. Som en slags samtal mellan de olika polariteterna, säger Johan Eldrot.
De norska konstnärerna Halvor Rønning och Siri Leira är Eldrots klasskamrater från Kunstakademiet i Oslo och de tre har tidigare också samarbetat kring utställningar.
I sina installationer tar Halvor Rønning sin utgångspunkt i det rent arkitektoniska i Linnéaneum, i det nyklassicistiska och perfekta. Och göra det motsatta. Han tagit in uttryck från byggprocessen och det ofärdiga och använder material som exempelvis skumgummi som inte precis anses synonymt med det vackra.
– I mina ögon är detta mest ett skämt med det modernistiska. I verken är själva konstruktionen synlig, mitt hantverk och mina fel. Verken är strikt knuta till rummet och sammanhanget. Skulle man ta ut dem skulle de betyda något helt annat, säger Halvor Rønning.
Siri Leiras konstverk Cube Cluster i Linnésalen tar också sin utgångspunkt i det arkitektoniska i form av lätta, svävande kuber som reflekteras på väggarna. En slags motsats till det Leira kände för rummet, som är tyngt av historiska betydelser och referenser. Hon har också en lite rund roterbar paviljong utställd i trädgården. En gigantisk camra obscura som projicerar omvärlden upp och ned inne i den lilla byggnaden. Till skillnad från en punkt, där en duk finns uppspänd i trädgården med texten: You are here.