Anas Jawad tycker inte att man till varje pris måste ändra det som är manligt till något mer feminint hela tiden. Varför ska det som är svart eller vitt bli rosa? Men vad är det som säger att en viss sak är manlig? undrar någon annan. Vem har bestämt det från början?
Diskussionen som började i våras har fortsatt under hela arbetet med uppsättningen Othello – idealmannen. Manlighet och mansideal har dryftats under repetitioner och på uppsättningens blogg som innehåller deltagarnas självreflexioner, kommentarer till en artikel om hur man blir en modern gentleman och tv-tips.
– Det har blivit en del ifrågasättande av manliga stereotyper, men vi har inte försökt komma fram till svaret om vad som är idealmannen. Och det är nog omöjligt eftersom det finns så många olika svar, alla har sin idealbild. Othello var inget ideal heller, för han var ju svart, säger Carlos Romero, som spelar Jago i uppsättningen.
Farzin Fati Faith, som spelar Othello, är uppväxt i Irak och berättar om kulturkrocken när han kom till Sverige. Männen i Irak strävar efter att familjen ska må bra, att vara den bästa möjliga förebilden och leva värdigt. I Sverige ska man inte sticka ut.
– Min farfar försökte hela tiden ge allt han kunde till så många som möjligt, men fick aldrig lika mycket tillbaka. Det är sorgligt men samtidigt vackert, säger Farzin.
I Gottsunda Dans & Teaters uppsättning av Othello har handlingen flyttats från 1500-talets Venedig till finanskrisens Island. I stället för militär är Othello affärsman. Att man valde affärsvärlden som miljö beror på att den liksom det militära är mansdominerad.
De kvinnliga rollerna har bytts ut mot mansroller. Till exempel är Jagos fru Emilia utbytt mot Emilio som är Jagos homosexuella partner.
En del repliker har lagts till ursprungsmanuset, men Shakespeares blankvers har mestadels behållits.
– En rolig detalj är att blankvers rimmar på samma sätt som nutida raptexter, säger Nanna Castillo, som är uppsättningens regissör. Fast skådespelarna rappar inte.
Othellouppsättningen är ett slags fortsättning på Gottsunda Dans & Teaters tidigare projekt Blodssystrar, som koncentrerade sig på unga tjejer. Här står unga män i fokus. De nio killarna är i åldrarna 18–24 år. Några har varit verksamma på teatern i flera år medan andra är nya.
– Många av oss skulle aldrig umgås utanför teatern eftersom vi är så olika och har så olika bakgrund, men när vi är här tar vi hand om varandra och respekterar varandra, säger Anas Jawad.
Nanna Castillo berättar att vissa äldre män hon pratat med har varit oroliga för de unga männen och frågat hur de mår. Som att ifrågasättandet av manligheten skulle försätta dem i kris.
Har ni förändrats under arbetets gång?
– Jag reflekterar nog mer över vad som anses manligt och accepterar min egen manlighet mer, men jag skulle inte säga att jag genomgått någon direkt förändring, säger Carlos Romero.
– Tanken med projektet är ju heller inte att det ska ske något slags förpuppning och att skådespelarna ska återfödas som nya personer. Deras personligheter överlever, säger Nanna Castillo.