– Jag är ganska nyinflyttad och försöker vara med på alla aktiviteter här. Det är så kul, säger Annie Engström, som är 79 år.
Vi befinner oss mitt i en filminspelning som pågår för fullt.
– Nu filmar vi dig, Annie! säger Magnus Haag, projektledare från studieförbundet Bilda.
Alla har fått välja ut en plats som de har en relation till och utifrån den ställer Magnus Haag frågor till dem. Annie Engström berättar inför filmkameran hur hon flyttade – eller smet som hon själv säger – till Sverige efter årskurs sex i Österbotten i Finland. Och tanken med filminspelningen är just att väcka minnen, trigga fantasin och dra igång en diskussion bland de äldre. Det fungerar bra. De fyller i varandras meningar, pratar allvar och skojar hejvilt.
94-åriga John Arvastsson har valt ut en strand i Skåne.
– Österlen är Sveriges Rivieran, säger han och berättar hur han sprang barfota på stränderna under sina barndoms somrar.
– Filmandet är jättebra avkoppling och avvikelse från de vardagliga rutinerna, tillägger John, och ser nöjd ut.
För att animera filmen använder Magnus Haag greenscreen-teknik, en specialeffekt som går ut på att man filmar två klipp. Det första görs framför en grön skärm och sedan klipps det gröna bort och ersätts i det här fallet av platsen som de äldre valt ut. Resultatet på filmen blir att de sitter mitt i sin utvalda miljö och berättar om den.
– Konceptet är att alla har en historia att berätta och film är ett bra sätt att locka fram de berättelserna, säger Magnus Haag.
Om det blir en eller flera filmer är oklart i inspelningsfasen. Och det är inte resultatet som är huvudpoängen utan vägen dit.
– Att han filmar är inget man tänker på när man sitter där, säger Annie Engström, som just blivit förevigad.
En annan teknik är dockspel. Animerade dockor som rör sig passar bra till 96-åriga Karin Bjelkås berättelse som handlar om en figur från hennes lärobok från småskolan i Hjälsta utanför Örsundsbro.
– Jag kunde bara gå sex år i skolan, min familj hade inte råd att skicka mig till stan och studera, säger hon.
På Karl-Johansgården är det inte första gången som personalen anordnar aktiviteter som går i takt med tiden. I höstas var de boende ute på Pokémon-jakt och så har de besökt Venedig, Tanzania och åkt på båttur via VR-glasögon (virtual reality, eller virtuell verklighet). Nyligen var ministrarna, Åsa Regnér och Annika Strandhäll, här på studiebesök.
Hur kommer det sig att det blev film den här gången?
– Vi fick frågan från Kultur i vården och Bilda om vi ville köra ett filmprojekt och självklart sade vi, ja. Vi vill att de äldre ska få jättespännande upplevelser och så tycker vi att det är roligt att utforska vad man kan göra med ny teknik. Annars är det lätt att man bara gör det man är van att göra, säger Jessica Thunander, som har titeln aktivitetsinspiratör på sin namnskylt.
Så det är därför ni inte anordnar dragspelsmusik?
– Det gör vi också, säger Hanna Sandlund som är verksamhetschef.
– Men vi vill att de som bor här ska få ta del av samma sorts aktiviteter som finns i övriga samhället, och så vill vi stimulera dem att prova på nya saker,
Karl-Johansgården, som drivs av Uppsala kommun, har fått statliga pengar för filmprojektet och för att anställa en aktivitetsinspiratör.