På jorden och i hela universum

Producerad av de brittiska romkom-kejsarna Working Title, regisserad och skriven av Adam Brooks (författaren till underskattade Wimbledon) och med New York som skådeplats förenar den det bästa av två filmvärldar. Och genom att undvika de vanliga melodramatiska fällorna blir den snäppet större än sin genre; som om den var morgondagens romkom och dessutom en morgondag vi kan möta med tillförsikt.

Definitely, maybe börjar med ett slut, en skilsmässa. Superfyndet Abigail Breslin (Little Miss Sunshine) spelar Maya, den elvaåriga dottern som kräver att få veta hur mamma och pappa en gång träffades, nu när de ska skiljas åt. Pappan (Ryan Reynolds) berättar - men han avslöjar inte vem av kvinnorna i hans förflutna som är mamman. Det får Maya gissa själv när hans berättelse är slut.

Det upplägget är ju helt ljuvligt för alla oss som tänker mycket på gamla kärlekar, på vad som hände, på vad som hade hänt om inte. Lägg till rollfigurer som är älskvärda. Bokstavligt talat. Man förstår varför de faller för varandra; till och med den traditionellt så odrägliga lilla flickan blir alltså mer än dräglig i den här filmen.
Och så Rachel Weisz, denna pärla. I en morgonscen vänder hon sig mot Reynolds rollfigur och frågar Ska vi inte stanna i sängen hela dagen? Just där sammanfattar Definitely, maybe precis allt som en romantisk komedi ska stå för, på jorden och i hela universum.

På jorden och i hela universum

Våren är kärlekens tid, vi befinner oss i ett stim av riktigt sympatiska romantiska komedier och bäst av dem alla är definitivt Definitely, maybe.