Själv var jag bland annat på plats under den allra första festivalen 2001 och jag minns att det kändes lite småglest på Fyrishovs stora gräsytor, trots de 1 200 besökarna. Stämningen var det däremot inget fel på. Det fanns en uppenbar glädje hos publiken över att de äntligen hade fått ett större reggaeevenemang att gå på och, inte minst, att det annars ganska så stillastående Sommar-Uppsala plötsligt kunde börja gunga i baktakt.
Något knark såg jag definitivt inte röken av.
Dåtidens yrvakna pionjäranda gnagdes snabbt bort och festivalen förvandlades med åren till en institution i Uppsalas kulturliv. Reggaefestivalen var stadens största musikevenemang, med allt vad det innebar av logistik, tält, lera, organisation, volontärer och poliser.
Bland den hårda kärnan av reggaefans fanns det en ständig misstro mot överheten i form av polisväsendet, kommunen och oss journalister.
När UNT ringde upp Uppsalapolisen 2003 hävdade chefen för ungdomsgruppen att det förekom så mycket narkotika på festivalen att de inte hann med att gripa alla. När det uttalandet sedan hamnade i tidningen så kan det mycket väl ha lett till att stadens styrande fick en mer reserverad inställning till evenemanget.
När socialarbetare samma år skrev ett gemensamt debattinlägg i UNT där de påstod att cannabiscigarretter skickades runt helt öppet på festivalområdet, så drog ännu fler öronen åt sig och de gånger festivalen nämndes i riksmedier så handlade det nästan alltid om droger.
Det kändes både trist och orättvist, även om sådana berättelser varken kan eller bör tystas ned.
Här på kultursidorna har vi emellertid fokuserat på festivalens roligaste sidor - på musiken, stämningen och liveupplevelserna - det vill säga 99 procent av vad evenemanget faktiskt har handlat om.
Därför känns det förstås tråkigt att den nu upphör och splittras i flera arrangemang, oklart exakt var och när, bortsett från en i och för sig värmande kryssningssatsning.
I stället för att sörja det som har försvunnit så är det kanske dags att börja blicka framåt. Det gamla festivalområdet är ledigt i augusti. Vem vågar ta över stafettpinnen efter reggaegeneralen Yared Tekeste?
Hårdrockarna, hiphopparna eller kanske rent av housefansen?
Fortsättning följer... hoppas jag.