Lennart Engströms senaste fotobok Uppsala på nära håll är ett urval av hans bästa bilder från ett drygt kvartssekel av fotograferande.
Majoriteten avbildar människor i sin miljö. Människorna är de så kallade vanliga, ibland så vanliga att de kan framstå som exotiska eftersom de lyser med sin frånvaro i det mediala bildbrus som vi annars serveras. Engströms stora tema är vardagen, arbete som fritid. Ett antal bilder utgörs av yrkes- och arbetsplatsporträtt från de försvinnande industrimiljöer ur vilka fotografen själv emanerar eller de, som Akademiska sjukhuset, för vilka han gjort uppdrag som frilansare. Här är också ett axplock ur det fina reportaget från den egna hemtrakten Salabacke som blev en egen bok för drygt tio år sen.
Roliga att återse är bilderna från den nedlagda Uppsala-Demokraten där man inför många upplever en märklig igenkännandets glädje över något sedan länge bortglömt, men som uppenbarligen fanns lagrat någonstans i minnets inre.
Lennart Engström rör sig hela tiden i en värld han redan känner eller tålmodigt utforskar. Eftersom han arbetar med projekt över tid skapar bilderna ett sammanhang, tenderar att ingå i en berättelse. De är på samma gång ömsinta och osentimentala. Här finns hela tiden en solidaritet med det avbildade. Och omvänt en fotograf med ett förtroende hos dem han avbildar.
I ett efterord talar Engström om sitt förhållningssätt som fotograf. Han understryker att ett projekt måste få ta tid och hinna mogna inom en själv. Som betraktare kan man intyga att han till fullo, förutom den konstnärliga förmågan, verkar besitta de nödvändiga egenskaperna som envishet, ihärdighet och uthållighet.
Engström skriver med den äran in sig i traditionen att dokumentera Uppsala, där fotograferna och bilderna är sinsemellan mycket olika. Där är 1800-talets Henri Osti, förra sekelskiftets Alfred Dahlgren och hovfotografen Gunnar Sundgren, alla ateljéfotografer med ett genuint intresse även för stadens topografi. Precis som deras bilder blivit ovärderliga för eftervärlden som ett slags tidskapslar som formar vårt kollektiva minne, också av tider och företeelser vi aldrig upplevt, kommer Lennart Engströms bilder att vara en omistlig dokumentation för den framtid som funderar över vilka vi - eller åtminstone en del av oss - var.