Oviss framtid för Ockulta dagboken

Strindbergs på många sätt märkligaste bok finns inte i många svenska hem men skulle kunna bli den klassiker den förtjänar att bli om Strindbergsprojektets ursprungliga besättning fick fortsätta att redigera den stora Nationalupplagan. Vad som åsyftas är Ockulta dagboken - en av de sällsammaste dagböcker vi äger och då har ändå detta lilla land hyst dagboksförfattare som Linné, Swedenborg och Hammarskjöld.
Manuskriptet ser ut som en gammaldags foliant och omfattar drygt 300 sidor i detta stora format. Eftersom man i en nationalupplaga måste tänka extra mycket på läsaren fordras olika slags kommentarer och förklaringar. Själva texten gavs faktiskt ut 1977 av Gidlunds förlag. Det är en faksimilutgåva, det vill säga texten är fotograferad från Strindbergs manuskript som förvaras på Kungliga biblioteket där den endast får användas av forskare med vantar på händerna.

Manuskriptet är av många skäl mycket svårtolkat. Ofta uttrycker sig Strindberg kryptiskt. Han citerar på utländska språk och det händer att han använder grekiska bokstäver som fonetisk skrift för att kamouflera vad han avser. Ofta förekommer kemiska formler, teckningar, inklistrade spelkort eller fragment av dagstidningar. Uppställningen ter sig spontanistisk; det är inga linjerade ark Strindberg använder, ej heller använder han lutningslinjer. Redan vid en första avläsning blir man brydd och ganska snart trött. Att tro sig ha överblick över hela boken är något för den högmodige. Strindberg kallar ju själv dagboken "ockult". Den handlar nämligen om det fördolda i det man tycker sig se.

Sedan ett antal år pågår inom Strindbergsutgivningen i Stockholm redigeringen av en vetenskaplig utgåva av verket i tre volymer som ska tillhandahålla både en faksimil i färg, en etablerad text som behåller textens uppställning i manuskriptet och en omfattande kommentar. Det rör sig - som framgick av Karin Pethericks artikel i denna tidning den 13 februari - om ett "projekt inom projektet", många anser rent av att det är dess krön. Wallenbergsstiftelsen har generöst tagit på sig att delfinansiera arbetet med en gåva på fem miljoner kronor vilket har medgivit utgivarna att eftersträva den högsta kvalitet. Jag minns den dag det stod klart att man skulle ha råd att trycka i färg! Detta kan låta som en petitess, men det förhåller sig så att Strindberg i efterhand läste om sin dagbok med olika färgkritor i handen. Ännu så länge får man bege sig till KB för kunna studera detta. Gidlunds utgåva måste utelämna färgerna och deras symbolik.

Dagboken kommer även att presenteras på engelska. Strindberg är sedan länge en internationell angelägenhet och denna översättning engagerar flera experter - det gäller denna gång att åstadkomma inte en litterär översättning utan en ordagrann som visar vad Strindberg verkligen skrev - detta som också kan sägas vara mottot för hela August Strindbergs Samlade Verk.
Man får alltså - så var det tänkt tills utgivningen i praktiken kraschade i och med att Lars Dahlbäck frånkopplades - denna text i renskrift med ord och tecken disponerade på sidorna som i handskriften. Det är alltså enkelt att hoppa från den ibland svårtydda handskriften till renskriften. Eller från engelskan till Strindbergs manus och den svenska originaltexten.

Men Strindbergsutgivningen kan inte nöja sig med detta. Ordförklaringarna i de vanliga textvolymerna har prisats för sin utförlighet och höga precision (varför inte köpa en volym på rean och se själv?) Dessa ordförklaringar som representerar ett oändligt antal arbetstimmar är här kanske extra användbara; det rör sig mer än någonsin om komplicerade gåtor att knäcka. Under flera år har Karin Petherick och andra inkopplade experter tålmodigt arbetat med att dechiffrera Strindbergs text. Allt detta är till stor del kommenterat och utrett i den utgåva som hon och Göran Stockenström påbörjade under Lars Dahlbäcks ledning. Nu sedan Dahlbäck avlägsnats från utgivningen får vi kanske aldrig se volymerna som dessutom innehåller Göran Stockenströms initierade och nödvändiga kommentarer om det esoteriska innehållet.
"Vissa saker ser komplicerade ut" säger den nytillträdde huvudredaktören i intervju i SvD den 5 februari. Det vittnar om sund självkritik och man får hoppas att Dahlbäcks förlåtande sinnelag är oändligt den dag man ber honom rycka till undsättning, inte som konsult eller dylikt utan i sin gamla funktion som huvudredaktör.

Oviss framtid för Ockulta dagboken

Utan Lars Dahlbäck som huvudredaktör för Nationalupplagan av August Strindbergs samlade verk står utgivningen av Ockulta dagboken inför en osäker framtid, skriver Hans-Göran Ekman.