Vad får vi för resultat när övervakningen i samhället ökar dramatiskt?
Svar: mer övervakningskonst.
Så kallas nämligen den konstform som under snart 50 år ställt kritiska frågor om vad vi skapar för kultur i en era där myndigheterna i allt större utsträckning håller koll på medborgarna.
Över hela världen samlas nu information om medborgarnas kommunikation och rörelsemönster. Övervakningen av offentliga platser kompletterades med data om internet- och mobiltelefonanvändning.
Och vi går med stormsteg mot en tid då vi även kan identifieras genom våra kroppar. Så kallade biometritekniker kan till exempel analysera röster, ögon och rörelsemönster för att avgöra vem som är vem.
När gränserna mellan det privata och det offentliga allt mer suddas ut, både som en effekt av den ökade övervakningen och som ett resultat av den sociala mediekultur där vi självmant gör oss allt mer transparenta, är övervakningskonsten mer aktuell än någonsin.
Ett exempel är verket A Street With a View från 2008, där Robin Hewlett och Ben Kingsley bjöd in Googles Street View-team för att skapa en parallell version av företagets webbtjänst, där man kan kan gå virtuella promenader längs gator. Det kan man också i Hewlett och Kingsleys verk, men här möter man en rad dramatiserade scener på vägen.
Tittar man riktigt noga upptäcker man små detaljer i periferin som rubbar verklighetskänslan: kameran har fångat maratonlopp och märkliga parader, jättelika kycklingar som ligger i en gräsmatta, två samurajer som slåss med svärd och brandmän som räddar en katt från ett träd.
A Street With a View pekar på en ovanlig infallsvinkel i debatten: det är trots allt VI som fyller övervakningen med innehåll. Detta är något som även den mexikansk-kanadensiske konstnären Rafael Lozano-Hemmer tagit som utgångspunkt för några verk som visas under hösten i London.
I den nyligen öppnade övervakningskritiska utställningen Recorders är det besökarna som skapar konsten genom att verken på olika sätt ser, hör eller känner publikens närvaro, bearbetar den och visar upp den i utställningshallen.
– Innan kom folk till gallerierna för att inspireras av konst, nu gör jag tvärtom och låter konsten inspireras av besökarna, säger konstnären. Och visst: konsten ligger i betraktarens öga. Men sällan har vi tagit det så bokstavligt att konstverket faktiskt inte existerar om inga besökare kommer till galleriet.
I ett av verken måste publiken tömma sina fickor, lägga ifrån sig sina väskor och checka in för att konsten ska skapas.
Bättre bild än så för vilka villkor som råder i dagens samhälle är svår att hitta.
Här kan du titta på Street With a View .
Anders Mildner är frilansskribent. Mediespalten publiceras varje lördag. Övriga skribenter: Björn Lövenlid, Therese Eriksson, Katarina Sandström Blyme.