Övertygande porträtt i mörk ton

I minnena finns också mycket att reda ut. Han bröt kontakten för länge sedan och inser nu att det är mycket han inte vet om sin bror. Utan att avslöja vem han är tar han in på hotellet som drivs av broderns tidigare sambo.

Hotellet, liksom badorten, är på fallrepet. Kunderna åker förbi till andra ställen. Ogräset börjar titta fram mellan kakelplattorna i den tomma poolen. Tiden har stannat. Den verkar inte kunna ta sig förbi det ögonblick då bröderna bröt med varandra, tiden för den oförlåtliga händelsen.
Eric Caravaca fångar lyhört in stämningar, synintryck och ljud. Det sägs inte så förfärligt mycket, men det behövs inte. En atmosfär av vemodig nostalgi blandad med skuld och ånger byggs upp. Trasiga relationer, påverkade av glömda eller fördolda händelser, återspeglas i miljöskildringen. Det förflutnas tyranni över nuet.

Just den känsliga skildringen av subtila detaljer och förmågan att få miljön att stämma med rollernas psykologiska utveckling imponerar i Eric Caravacas regidebut. Med enkla medel blir personporträtten övertygande och levande.
De chabrolska stråkarna i ljudspåret bidrar till en mörk bakgrundston och avslöjar kanske något om inspirationen bakom den filmiska stilen.

Övertygande porträtt i mörk ton

MIN BROR. Han återvänder till barndomen han lämnat bakom sig. Hans bror har dött och han måste reda upp det praktiska. Familjens sommarhus i badorten i södra Frankrike måste röjas ur och säljas.