Övertygande om det vilda i Norrland

"Vem är det som är utrotningshotad egentligen, vargen eller vi?! Och vi står inte på några listor någonstans!"
Svaret på renskötare Klemens Klemenssons fråga är tyvärr att det nog är båda. Det moderna samhället har inte så mycket plats för dem som lever som deras förfäder gjort i tusentals år. Åtminstone inte om man vill göra det på heltid som enda syssla.
I författaren Kerstin Ekmans roman Skraplotter är Klemensson en bifigur. Hon kände dock tydligt att denne hade en historia att berätta men att boken skulle ha blivit för tjock om hon lagt den där. I stället blev det ett filmmanus.

I centrum står den unge Nils, eller Nejla som hans skulle heta som same. Hans föräldrar vill att han ska göra klart skolan och skaffa sig ett "riktigt" jobb. Själva har de gått över till turistnäringen och driver ett pensionat.
Nejla vill dock helst hållas uppe på fjället och vakta renarna tillsammans med sin farbror Klemens. Det hela är som en kärvt småromantisk naturskildring. Så dyker en varg upp och börjar härja bland de dräktiga vajorna. Ska de försvara renarna och riskera fängelse för jaktbrott eller . .

Det är en mäktig historia i all sin vardaglighet som regissören Daniel Alfredson gjort på Ekmans manus. De har undvikit allt effektsökeri och fått en nästan dokumentär prägel på filmen, fastän en dokumentär som använder spelfilmens möjligheter till inkänning och engagemang. Berättelsen har blivit starkare just genom att man inte tagit i för mycket, även om det ibland gått ut över tempot.
Det är som Norrlansschablonen påbjuder en sparsam dialog och en hel del av den består av det typiska dialektordet sscchh sagt på en inandning. Visst är det så nära en svensk western man kan komma, med ordkarga män som vet hur man rider snöskoter och driver hjorden över vattendrag.

De hemfaller dock inte till några svartvita svar på de svåra frågorna om vem som ska få leva, varg eller människa. Inte heller blir Nejlas föräldrar några typiska oförstående filmföräldrar. De gör vad de tror blir bäst för sig och barnen.
Peter Stormare är förstås mycket bra som sydsamen Klemens, mannen som efter ett liv med många motgångar lever upp tillsammans med brorsonen. Han vet vad lojalitet vill säga och är lika hemtam och säker på fjället som bortkommen i det stela rättsmaskineriet. Stormares speciella närvaro i udda rollfigurer kommer väl till pass här i den första svenska huvudrollen sedan han spelade agent Carl Hamilton.

Debutanten Robin Lundberg som Nejla sätter också sin karaktär från starten. Marie Delleskog och Rolf Degerlund som föräldrarna har också den där särskilda förmågan att bli trovärdiga vad de än gör. Farmodern spelad av Inga Sarri är också en viktig och sympatisk roll.
Inte minst har den storslagna naturen en egen roll. Eftersom det är mästerfotografen Jörgen Persson som ansvarar för bilderna är de av ypperlig kvalitet. Som han brukar föredra är det filmat i befintligt ljus. Det innebär mängder av vackra vyer. Filmen lär locka hur många turister som helst om den visas utomlands.
Sedan får var och en bilda sig en uppfattning om hur långt vi ska gå i naturskyddet. Upplysningen om att "inga djur har skadats i samband med filminspelningen" känns trygg om än svår att tro efter att ha sett filmen.

Övertygande om det vilda i Norrland

Björn G Stenberg ser gärna att både samer och vargar (och björnar)får finnas på jorden. medan man funderar på det kan man se en utmärkt västern i form av Varg.