Överraskar med udda låtar

Katie Melua lutar sig tryggt mot de snygga balladerna från sina två album. Men överraskar med att lägga in udda låtar av Beatles, Stones och Bobbie Gentry i konserten. Dessutom gör hon en fräck cover på Babylon Zoos Space man.Katie Melua är ingen artist som matchas med buller och bång. Ändå har bred publik hittat fram till den unga nordirländskan med den speciella, vibrerande rösten. Det finns något bitterljuvt tillbakablickande över den, sång efter sång kunde ha varit ledmotiv i klassiska Hollywoodfilmer.Ändå är de nyskrivna. Det är den begåvade brittiske musikveteranen Mike Batt som komponerar och arrangerar direkt för henne. Balladerna är hennes styrka och de dominerar förstås i Globen. Sånger som Nine million bicycles och The closest thing to crazy är på god väg att bli moderna klassiker. Melua kramar ur all innerlighet som går och femmannabandet tar till vara musikens inbyggda dramatik.För många ballader på raken gör ingen konsert. Melua hoppar friskt mellan genrerna, det bjuds på gammaldags jazz, modern blues och förvånansvärt många rockcovers. Udda låtar av Stones och Beatles, Babylon Zoos 90-talshit Space man (en av 1900-talets bästa låtar, enligt Melua) och Bobbie Gentrys bortglömda pärla Fancy. Katie Melua far runt som ett yrväder på scenen och charmar alla. Det blir lite spretigt och allt är inte bra, men hellre det än en konsert som inte tar några risker alls. Canned Heats gamla blueshit On the road again har försetts med ett dynamiskt, genomarbetat arrangemang och Melua ger också publiken små uppgifter. Kvällens bästa shownummer.Det irländska är ständigt närvarande. Katie Melua sjunger om hemstaden Belfast och lutar sig tryggt mot multimusikanten Frank Gallagher, som förgyller låtarna med tin whistle, fiol, dragspel, banjo och mandolin.Det gör konserten avspänd och kul och inte alls så melodramatisk som jag hade befarat. I första extranumret tar dock Katie Melua i så det spricker i egna bluesen Mockingbird song, som är mycket coolare på platta. Det andra, Katie ensam med gitarr framförandes en hyllning till Eva Cassidy, är desto bättre.