Överraskande vinnare i tävling för körtonsättare
Finalen i den tävling för svenska körtonsättare som i början av årets utlystes av Uppsala universitets Körcentrum ägde rum i Uppsala domkyrka på lördagen. Segrare blev tonsättaren Steve Dobrogosz med verket Nardus och saffran. Ett överraskande beslut, skriver Anders Bragsjö.
För dem (många!) som vågat sig till Domen för att höra tre körer (Uppsala Akademiska Kammarkör, dirigent Stefan Parkman, Collegium Cantorum, dirigent Olle Johansson, och Allmänna Sången, gästdirigent Peter Dijkstra) framföra finalverken, gällde att man inte i förväg fick veta vem som kom- ponerat något av bidragen.
Känsla à la barock
Den jury som valt ut finalbidragen fanns dock också på plats och skulle efter kort förhandling namnge vinnarbidraget (kompositören). Problemet för dem och för oss var naturligtvis att texterna i Höga Visan alla handlar om jämförelser mellan den älskade (man eller kvinna), kryddor, naturfenomen och vin. Hur skilja dem åt? Hur upplevdes verken?
UAK började med tre verk. Det första, Äppelträd, var mjukt fritonalt, med disso- nanser som spännings- eller uttrycksfärgklickar i en allmänt fyllig harmonik. Låg- mält, vackert och dynamiskt. Det andra verket, Nardus och saffran, var också fritonalt, fast mer måttligt. Förvånansvärt spänningsfri, "okryddad" musik med tanke på texten, även om stämföring och harmonik var nog så snårig. Det tredje, Höga Visan, var mycket deklamatorisk musik där damkör, manskör och sopran-/tenorsolo växlade i böljande, mer engagerad musik (i mitt tycke) än i de andra två verken. Ibland fanns där en smått "konsertant" känsla à la barock, och ett triumfartat slut satt fint.
Skarpare tonkryddor
Collegium Cantorum tog så över och förvaltade tre kompositioner med avsevärd inbyggd dramatik på mycket bra sätt. Deras första verk, Min vän är min, använde en smått kyrkotonal profil, med damröster i snabba fraser kontra herrstämmornas mer cantus firmus-artade sång. Stycket ställde stora röstkrav, något som kören motsvarade till fullo. Andra verket, Vad du är skön!, utnyttjade mer oupplösta dissonanser och skarpare tonkryddor som dramatisk funktion. I synnerhet det avtonande slutet med oväntad sista ton gav verket ett extra lyft.
Det sista verket, Bär mig som ett sigill, bestod av tre delar svåra att foga samman utan tonangivelser från piano, något kören också fick. Tuffare musik, dramatisk känsla och ett "jazzy" slut på del två hopkopplat med en sista dels livligare uttryck för kärlekens berusning.
Så Allmänna Sången med de sista två verken, varav det första, Jag sov, men mitt hjärta var vaket, var skrivet i motettartad stil med stämimitationer och växlingar dam-/manskör. Bra sjunget svårt verk som inte riktigt förmådde engagera trots snyggt slut.
Mäktig kulmen
I det andra verket (dagens sista), Kom, min älskade! förekom tydligt markerade växlande taktarter. Livlig musik med deklamation stämgrupper emellan och stundtals tysk-artad kraft i alla crescendon. En mäktig kulmen blev det på ett riktigt långt verk.
Efter en ganska kort stund förkunnade juryn som segrare av denna kompositionstävling körverket Nardus och saffran, tonsättare Steve Dobrogosz. Han själv kunde tyvärr p g a andra (pianistiska?) åtaganden inte närvara, hans hustru mottog priset i hans ställe.
Ett överraskande beslut för min del (men jag är ju, som alla människor, ofullkomlig). Högre makter har fattat ett (vist?) beslut. Så må vi vanliga dödliga foga oss.
Så jobbar vi med nyheter