Överlägsna folktoner

Lindberg inledde programmet ensam med att på sin 13-köriga (kör = strängpar = 26 strängar) barockluta spela två folklåtar instrumentalt. Den första hade han komponerat själv; den påminde i sin figuration om barock-klassicism, förmodligen ett sätt att redan från början knyta ihop programtrådarna. Den andra, en marsch, påminde väldigt mycket om Gärdebylåten. Emilsson gjorde så direkt sjungande entré genom salens mittgång och i sina två folksånger visade hon upp en spontant skicklig ornamentik. Småfel i medmusicerandet och små röstskarvsproblem gjorde inte så mycket.´Sensuellt och varieratI de tre sångerna av Henry Purcell som följde uppvisades både skicklig röstbehandling i långa melismer och känsligt generalbasspel. Bäst klingade den tredje, mycket sensuella och varierade sången. En stund för röst- och (för publiken) själsvila följde så när Lindberg på luta spelade en egen transkription av J S Bachs berömda Ciaconna för soloviolin. Ett uttrycksfullt och mycket svårt stycke som spelades skickligt med utmärkt uppfattning om storformen. Man kan dock und­ra vad ännu en transkription av ett så ursprumgsidiomatiskt stycke tjänar till.Två sånger av J H Roman motiverade sin plats i första konsertavdelningen. Späns- tig, dansant rytmik, ornamentrik sång och spel och uttrycksfullt kroppsspråk.Enformig barockmusikAndra konserthalvan inleddes med ännu ett solostycke för lutan, en Sonata B-dur av S L Weiss. Av detta verks sex satser kunde flera ha strukits. Endast en sats, en Sarabande Grave, hade ett något så när uttrycksfullt tonspråk, i övrigt var det enformigt tontrillande barockmusik. Eller var det tolkningen som var för enformig?Fem sånger av C M Bellman följde så, nu beledsagade av en cister. Omväxlande nyansering, bra klang från cistern och uttrycksfullt teatraliskt kroppspråk från Anna Emilsson. Sångarnas nemesis, dålig textning, gällde tyvärr också här. Frågan om kvinnoröst är bra till Bellmans sånger lämnar vi obesvarad.I de avslutande fyra svenska folkmelodierna bevisade musikerparet än en gång att man kan släppa loss och musicera extra spontant och därigenom extra uttrycksfullt i denna typ av repertoar. I en genomgående på tok för lång konsert lämnade folkmusiktolkningarna de överlägset bästa intrycken.