Rysk charm eller svensk danspop. Där i låg förhandsspekulationen.
Som hämtade från en hylla med yoghurtförpackningar, med en rykande ugn som främsta pyroteknik satt den ryska folkmusikgruppen sin medryckande rap också i finalen.
Ryskt Party for everybody är en av få saker vi kommer att minnas av ännu en Eurovisionsfinal.
Det krävs något alldeles extra för att vi till och med ska komma ihåg en vinnare. Med det ryska bidraget är anledningen - charm.
Tillsammans med Serbiens smäktande ballad Nije ljubav stvar, framförd Zeljko Joksimovic, blev det också som väntat Sverige värsta motståndare.
Men i stället för omedelbar charm var Sveriges segerrecept istället bra danspop med tydligt känsla av 2012, vilket uppenbart fungerade i hela Europa. Och i år kommer till och med du att komma ihåg vinnaren, Euphoria skriven av Peter Bioström och Thomas G:son.
För Sverige nådde långt genom att ständigt plocka mellanpoäng, strax under utdelningen av de tradionella kompispoängen. Men också en och annan tolva gav snabbt Sverige ledningen.
Till slut blev det sammanlagd seger med 18 tolvpoängare och över hundra poängs marginal.
Lätta popsånger i lika lätta klänningar, överspeedade poppiller eller högdramatiska ballader hade aldrig något med tävlingen att göra när Europa lämnade sina röster.
Med oss från årets finalvecka fick vi också ett nytt ord: snöhosta.
För även om det är i slutet av maj var det nedfallande snö som åtminstone var en del av förklaringen till Loreen knackiga framträdande i semifinalen när numret satt allt annat än säkert.
Konstsnö är inte bra att tugga på när man ska hålla ordning på dansrörelser och sjunga samtidigt. Dansen gick bra, texten försvann här och var och rösten var gick in i ett yrande mummel
Finalens insats var klart bättre även om det fortfarande fanns en del otydlighet i sången i första versen. Dock ingen snö i halsen och i omröstningen var segern egentligen aldrig riktigt hotad.
Sämre gick det för övriga nordiska länder. Norges Tooji sjöng för falskt, Danmarks bidrag var för mainstream och Islands lätt dramatiska bidrag en överraskning i finalen redan från början. Placeringen blev i tävlingen bottenskikt.
Arenan var fortsatt överdåningt snygg men arrangemanget lika fortsatt stappligt, med presidentens svärson som mellanakt. Det kändes lika bra som arrangörslandets också i övrigt mörka baksida.