Överarbetad karriärsresa

The desperate kingdom of love är precis tvärtom. Hon sjunger med sprucken röst om att följa den älskade till himmel eller helvete och om att hon blir som en liten flicka i kärlekens desperata rike.Innan hon kommer till The desperate kingdom of love har hon gått igenom elva låtar som tillsammans ger en kalejdoskopisk bild av hennes hela karriär: här finns naket gitarrmangel som på debutalbumet Dry, läskiga kärlekssånger med tillbakahållen aggression som på To bring you my love, syntetiska maskinlåtar som på Is this desire, huller om buller utan urskiljbar urskillning.Omslagets många självporträtt antyder att Uh huh her är en tillbakagång till det opolerade, råa rocksound som gjorde henne till en av 90-talets mest intressanta artister ­ ett sound som åtföljdes av en konsekvent antistyling och lek med könsförväntningar. I stället låter Uh huh her krampaktigt överarbetad, som om hon inte vetat vad hon skulle göra efter den eleganta Stories from the city, stories from the sea.Men det är först när hon låter alla genomproducerade försvar falla och står ensam med den akustiska i ett dovt ekande rum som Uh huh her närmar sig intensiteten på hennes två mästerverk, Rid of me och To bring you my love. Det är som om hon i The desperate kingdom of love samlar all den energi som inte fick plats i de andra låtarna, vänder den inåt och ut kommer en av de mest lågmälda och vackraste sånger hon gjort.