Oväntad men diskutabel Augustlista
KRÖNIKA. Till för några år sedan var urvalet kandidater till Augustpriset tämligen förutsägbart. När det gällde den skönlitterära klassens sex författare skulle åtminstone någon tillhöra det riktigt etablerade skiktet.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När listan över årets kandidater nu presenterats får lyriken sägas vara väl företrädd. Denna omorientering var synlig också i förfjol. Även om något svårare knappast finns än att jämföra prosa och poesi med varandra. Bruno K Öijer är hyllad och uppmärksammad på parnassen som den värsta popidol. När han bodde i Uppsala i mitten på 1970-talet formulerade han det sedan ofta upprepade slagordet "Spräng den förbannade kultureliten". Det var i samband med en debatt på UNT:s kultursida som denna uppmaning kom till. Svart Som Silver heter Öijers i alla led och av samtliga kritiker hyllade diktsamling i höst.
Vid hans sida står Katarina Frostenson, skolbildare inom svensk poesi och med en trogen om än inte alltför talrik läsekrets. Hennes bok heter Tal och Regn. Eva-Stina Byggmästar ställer en fråga i titeln på sin diktsamling Men hur små poeter finns det egentligen. Om Byggmästar tar steget från god lyriker till Augustprisvinnare är väl dock mera tveksamt. Bland romanerna är PO Enquists Ett annat liv det kanske mest väntade och självklara valet. Ett storverk av yppersta klass skrev UNT:s recensent på utgivningsdagen. En roman som kan ge PO Enquist, annars förutsägbar vinnare denna gång, en match är Malte Perssons Edelcrantz förbindelser. Persson är en av våra mest lovande yngre författare och har skrivit en språkligt mycket mogen roman om en inom åtskilliga områden verksam kulturpersonlighet decennierna kring 1800. Sara Mannheimer är uttagen med romanen Reglerna, som är en bok om ätstörningar. En av de mest intelligenta och insiktsfulla jag läst, menade Catrin Ormestad i sin recension.
Sedan kan man naturligtvis fråga sig varför Lars Gustafssons Fru Sorgedahls vackra vita armar lämnats utanför. Den boken rymmer en hel livsuppgörelse av en språkets, tankens och konstens mästare. Likaså efterlyser man Lars Noréns En dramatikers dagbok, en bjässe till bok med ett lika imponerande innehåll. Det finns även skäl att undra vart Per Wästbergs bok Ander Sparrmans resa tagit vägen. Så högt i sin stilistiska förmåga som här har väl Wästberg aldrig tidigare nått. Elsie Johanssons roman Sin ensamma kropp vill jag själv betrakta som det allra bästa hon någonsin skrivit. Vid sidan av PO Enquist och Lars Gustafsson borde den ha tillhört de odiskutabla kandidaterna. Och Åke Smedberg har med Jag är inte den du ser fördjupat sitt författarskap och därmed placerat det på en otvetydig europeisk nivå.
Bland fackböckerna får väl Lena Israelssons Klosterträdgårdar sägas fylla kvoten för både kulturhistoria och konstböcker vid detta tillfälle. Samhällsböckerna företräds av Zac O'Yeah, som deltar med Gandhibiografin Mahatma! Eller konsten att vända världen upp och ned. Men också av Kjell Östbergs bok om Olof Palme, I takt med tiden. Ingrid Carlbergs Pillret handlar om de i dagens samhälle vanligt förekommande medicinerna mot depression. Uttagen är också Lisbeth Larssons bok om Victoria Benedictsson, Hennes döda kropp. Främsta vinnarkandidat är nog dock praktverket Regi Bergman av Paul Duncan och Bengt Wanselius.
Och när det gäller fackböckerna finns det skäl att spana efter både Ulf Lindes memoarbok Från kart till fallfrukt, Göran Häggs biografi om Mussolini, och andra delen i gedigne Johan Svedjedahls pågående serie om Almqvist. Denna undran gäller även Kjell Espmarks essäbok Albatrossen på däcket, som utgår från Baudelaire men landar både i Svenska Akademien och hos E.N. Tigerstedt, som var en litteraturvetare både bokstavligt och bildligt i tungviktsklassen. I den mån årets jury till Augustpriset velat följa en oväntad linje, har de lyckats. Om det sedan är de bästa böckerna man fastnat för är en helt annan fråga.