Ovanligt vanligt av Cronenberg

Det är en förvånansvärt konventionell film som David Cronenberg gjort denna gång. Han blandar westernmyt, gangsteraction och familjedrama och försöker göra något eget av det.Det handlar om den typiska amerikanska grundhistorien om en man som måste skydda sin familj och samtidigt göra upp med sitt förflutna.Det sistnämnda hinner alltid på något sätt i kapp. Nu är det den hemtrevliga familjepappan, må vara i ovanligt knappa omständigheter för att vara Hollywood, som tvingas försvara sitt café mot två rånare. Han dödar båda.Han hyllas som hjälte i hela landets media. Då dyker några maffiatorpeder upp i det lilla samhället...Cronenberg berättar historien rakt på medan liken staplas. Det vore inte han om det inte blev några närbilder på sargade kroppar, men den är annars ovanligt rensad från äckelbilder. I centrum står den starka kärnfamiljen och det lilla, återigen så omhuldade, goda samhället. Staden mot landsbygden.Det är tillräckligt bra gjort och fyllt med spännande situationer för att filmen ska rulla på.Men man engageras sig inte så mycket. Mest minns jag den lite förvirrade tonårssonen som får se allt prat om fridsamhet och andra kinden till grusas sönder.Faktiskt lyckas Cronenberg bäst denna gång med att skildra kärleken mellan de båda makarna. Det gnistrar till då och då mellan Viggo Mortensen och Maria Bello. Samtidigt är dansken mer än tillåtet träig filmen i övrigt. Visst hoppades man på mer från regissören som gjort Spider, Crash och Flugan, för att nämna några. Visst skärskådar han den amerikanska myten men inte särskilt tydligt eller verkningsfullt. Några större politiska analyser låter sig svårligen göra.Vad han vill säga förutom att våld föder våld är svårt att säga. Möjligen att det kanske, kanske går att börja om.