Otymplig dialog i Uppsalafilm

En seriemördare härjar i Sverige. Omsorgsfullt maskeras morden som olyckor, bortsett från att mördaren lämnar en signatur. Då den erfarna poliskåren står handfallen vänder sig kommissarie Swahn (Björn Granath) till den överintelligente poliseleven Johan (Andreas Wilson) för hjälp. För Johans tveksamme lärare förklarar Swahn pedagogiskt, i en av filmens mer naturliga repliker: "Han är ju opåverkad av våra traditionella tankemönster." Jisses.Misstankarna leds mot Uppsalas studentvärld och i ett huj är Johan antagen som ekonomistudent, andra terminen. Huruvida han har någon som helst kompetens för detta framgår inte. I ett Ekonomikum som knappast glänste så mycket ens som nybyggt försöker enslingen Johan både arbeta med utredningen och charma kurskamraten Amanda (Julia Dufvenius), allt medan mördandet och Per Nordins olycksbådande musik fortsätter.Kajorna, flygbilder över Uppsala i höstnatten, de mäktiga nationshusen, en fika på Fågelsången och självklarheten i att ha en cykel gör att Den utvalde definitivt har ett lokalintresse för Uppsalabor, men mer bevänt med filmen är det inte. Ofta våndas jag över påfrestningarna som den otympliga dialogen vållar skådespelarna, lika ofta blir enskilda scener rent löjeväckande (nej, ingen polis springer civilklädd ut i skogen efter en mördare med automatvapen).Det som verkligen fungerar är Andreas Wilsons lakoniska utbyte av elakheter med Leif Andrées misstrogne polis och de små glimtarna av studentlivets koder. Det heter sannerligen inte Östgöta nation, det heter Öschöta.