För några dagar sedan blev det klart att För kärleken kommer att delta i tävlingssektionen på Moskvas filmfestival - en av världens äldsta festivaler där Karims senaste film Om Sara dessutom utsågs till bästa film. Othman Karim bubblar av energi när UNT får tag på honom ett par dagar innan det bär av till Moskva. Några premiärnerver har ännu inte gjort sig gällande.
– Jag känner mig ovanligt lugn, för att vara mig, och mår osedvanligt bra. Jag brukar vara mycket självkritisk, men det här är nog den bästa film jag har gjort. Inte den bästa jag skulle kunna göra, men den bästa hittills. Jag är jättenöjd, även om det låter lite osvenskt att säga det, säger han.
Vad som är svenskt och osvenskt är för övrigt ett återkommande tema i Othman Karims produktion. Med dokumentärerna Uganda du fria och Svenskjävlar diskuterade han bland annat sin upplevelse av att växa upp i Gränby i Uppsala som invandrad ugandier. I För kärleken är ras och nationalitet ett av ämnena, men perspektivet är bredare och också andra faktorer som kan exkludera eller inkludera dyker upp, bland annat kön och ålder. Det som gör oss olika är, menar Karim, i allmänhet små detaljer som döljer hur fantastiskt lika vi i själva verket är.
– Den handlar om fem individer som vi följer under en dag, och under den dagen kommer alla att ställas inför ett beslut som kan tyckas banalt, men som såklart visar sig vara livsavgörande. Jag tycker att folk är fantastiskt fascinerande. Vi är alla så fruktansvärt komplicerade. Det finns nästan ingen gräns för vad vi kan skapa för oss själva och de som finns omkring oss, både vad gäller gott och ont. Vi är tillsynes olika, men i grund och botten är vi lika och har samma drömmar och förhoppningar. Alla behöver äta, sova, duscha, få en möjlighet att älska och älskas. Det spelar ingen roll om man är svart eller vit, tjock eller smal, kung eller gatusopare. Alla är likadana och behöver samma sak. Folk frågar mig hela tiden vad jag vill säga med filmen, och om det är något så är det att man ska få en chans att reflektera över sin egen mänsklighet och bara vara människa en stund.
I rollerna syns Tuva Novotny, Peter Gardiner, Stefan Sauk, Ulf Brunnberg och den internationella stjärnan Danny Glover, mest känd som Mel Gibsons sidekick i Dödligt Vapen-filmerna. Othman Karim beskriver Glover som en drömvärvning.
– När vi skrivit manus beordrade producenterna mig att sätta ihop en drömlista på internationella skådisar som jag ville ha med. Först gjorde jag en lista med namn som jag trodde att vi skulle kunna få tag på, men producenterna skickade genast tillbaka listan och sedan gjorde jag det på riktigt och skrev upp namn som verkligen berört mig, och Glovers spel i Purpurfärgen berörde mig väldigt mycket. Innan vi fick en chans att sätta oss ned och prata var jag skräckslagen, men vi märkte genast att vi har mycket gemensamt i vad vi vill att våra filmer ska förmedla.
Bland sina andra inspiratörer nämner Othman Karim Lars Molin och Ingmar Bergman. Den sistnämnda är dessutom ansvarig för utformningen av Karims karriär.
– Jag hade gått ut gymnasiet och måste hitta någon med lite kredabilitet som kunde råda mig om vad jag skulle göra med resten av mitt liv. Den enda jag kom på var Bergman och jag fick tag på hans nummer och ringde och ställde frågan. Han sade att om man ska lära sig att göra film, då ska man vara där det görs mycket film, det vill säga USA. Och om Bergman säger åk, då åker man.