Osviktlig attityd håller kittet samman
ROCK. 20-årsjubilerande Backyard babies låter mer avskalat garageaktiga än någonsin på sitt nya, självbetitlade album, tycker Ulf Gustavsson.
Dregen och Nicke Borg strävar flitigt vidare med okuvlig upprorskänsla, långfingret i vädret.
Foto: Scanpix
Producenten Jacob Hellner har inte bidragit till att fläska ut soundet, om någon trodde det. Tvärtom låter 20-årsjubilerande Backyard babies mer avskalat garageaktiga än någonsin på sitt nya, självbetitlade album som både blir ett bokslut och en nystart.
De tidiga glaminfluenserna lurar dock alltjämt i vassen, samtidigt som musiken balanserar mellan tungrockens gitarrmattor och punkens ettrigt pådrivande energi, utan att bli vare sig renodlad tungrock eller punk.
Backyard babies är inga fantommusiker, men tar det bästa från olika världar och kittet som håller allt samman är den osvikliga attityden, sammanfattad i det kaxiga öppningsspåret Fuck off and die (som också blivit en snyggt stiliserad video på bandets hemsida). I stort sett varje spår andas okuvlig upprorskänsla, långfingret i vädret.
Känslan av back to basics gäller inte minst låtarna som liksom är rakare, mer effektiva, uppbyggda kring distinkta riff - som att gruppens energi renodlats och all onödig barlast lagts åt sidan. Med facit i hand inser man att krisdrabbade Backyard babies gjort helt rätt i att fortsätta, till skillnad från generationskollegorna Hellacopters som nu kastar in handduken.
Backyard babies
The show must go on
Billion dollar babies/Universal)
The show must go on
Billion dollar babies/Universal)
Så jobbar vi med nyheter