Osminkat 1600-tal

Så sent som i onsdags såldes en målning av Rembrandt för rekordsumman 230 miljoner på auktionsfirman Christies. I ljuset av det känns det onekligen ironiskt att sitta i biomörkret och höra den holländske mästarens samtidsfiender konstatera att Rembrandt minsann kommer att vara bortglömd inom bara några år.

Rembrandt Harmenszoon van Rijn var en relativt enkel mjölnarson men blev tack vare sitt konstnärliga snille förmögen, omsusad och inbjuden till aristokratins finrum. Hans liv var emellertid ingen sorglös framgångssaga.
Förutom att Rembrandt förväntades spela överhetens spel med allt vad det innebar av fjäsk, intriger och bakslughet så kantades också hans privatliv av mörka tragedier. Tre av hans barn dog strax efter födseln och hustrun Saskia van Uylenburg gick bort redan i 30-årsåldern.

Filmen Nattvakten är således inget romantiserande kostymdrama om geniet och hans succéer utan en svart och smärtsam historieskildring i klassiskt, dunkelt Rembrandtljus. Huvudrollsinnehavaren Martin Freeman gestaltar en rastlös och känslosvallande konstnärssjäl på ett gediget men ganska förutsägbart sätt. Mer omskakande är beskrivningen av 1600-talets sociala förhållanden, de systematiska sexuella övergreppen mot barn, översåtarnas maktmissbruk och den grovkorniga under bältet-humorn. Peter Greenaway skildrar ett tämligen ungt Europa med flera kultiveringsprocesser framför sig.

Hans genomarbetade filmkonstverk är emellertid för långt och tillkrånglat för att den dramatiska nerven ska hålla i sig. Även om enskilda scener lockar fram starka känslor så finns det åtskilliga som inte gör det. Samtidigt är Nattvakten ett udda konstnärsporträtt, tidstroget och med ett stiliserat bildspråk, men också drabbande realistiskt.

Osminkat 1600-tal

Regissören Peter Greenaway blåser liv i konstnärsgeniet och människan Rembrandt i filmen Nattvakten, en osminkad berättelse om kärlek, död och intriger i 1600-talets dekadenta Amsterdam, konstaterar Björn Lövenlid.