Osannolikt men verkligt

Hade jag inte läst om den i tidningarna när härvan nystades upp 2002 så hade jag antagligen tagit Necrobusiness för en absurd fejkdokumentär. Så osannolik är den - dessutom komplett med umpa umpamusik. I stället är allt helt och hållet verkligt.
Två personer med nyckelpositioner i begravningsbranschen i Lodz trakasserar och baktalar varandra tills den ene lejer en yrkesmördare men åker fast. Journalisten Monika Sieradzka bevakar rättegången som visar sig bara vara inledningen på en fullständigt galen historia.
Efter kommunismen började polska staten dela ut ett begravningsbidrag, som med lite tricksande kunde gå direkt till begravningsbyråerna - och var tillräckligt stort för att det skulle löna sig för byråerna att betala ambulanspersonal för tips om var det fanns ett lik att hämta. Och eftersom man aldrig kan veta om ambulanspersonalen egentligen gjort allt för att hålla patienten vid liv var steget inte långt till att de i stället gjorde patienterna till lukrativa lik. Och till och med det är bara inledningen på historien.

Det blir många bilder med Monika Sieradzka som åker spårvagn, åker tåg, letar sin väg i dimma, promenerar mellan gravar; det blir aldrig sökt, snarare blir bilderna något att hålla sig i genom denna labyrint av motstridiga och allt mer sanslösa uppgifter. Monika Sieradzka får intervjuer med varenda människa som kan lägga något till pusslet, bara det är en bedrift, och bilden kompliceras mer och mer. Så tog arbetet med filmen också fem år.
Här finns scener där man inte förstår hur de fått in en kamera mellan människorna som pratar, så nära är det; moderna pyttesmå dvd-kameror gör säkert sitt men det är också ett bevis på genuint skickligt dokumentärfilmsarbete - och rätt var det är kommer scener som ser så spelade ut att filmen börjar gunga. Här finns också scener som är så bisarra att man bara kan se det som komedi, ibland är det så svartsynt att man ändå bara kan skratta. Gapar förvånat gör man mest hela tiden.

Osannolikt men verkligt

Bizarra scener och svartsynthumor blandas frisk. Filmen lockar mest till skratt och förvåning, skriver Mårten Markne.