BJ&OUML;RN G STENBERG: Örongodis i ordets rätta bemärkelse

Örongodis är en sådan där sliten klyscha som mest brukar beteckna dansbandens utdragna serier av skivor. Men beteckningen dyker osökt upp när jag lyssnar på album som The Opera Gala. Här handlar det om idel praliner med alla de goda sorterna kvar.
Nutidens unga storsångare som Anna Netrebko, Elina Garanca, Ramón Vargas och Ludovic Tézier samlades för en extravagant opera gala i Baden-Baden i somras och fick i hop en succékonsert. Rigoletto, Carmen, La Traviata, Pärlfiskarna och annat med smak av både marsipan och tryffel stod på menyn. Läckert!

Det kan man också säga om Yevgenij Subdins tolkningar av mystikern Alexander Scriabins pianomusik. Scriabin var en slags egensinnig senromantiker, eller tidig modernist, som levde mellan 1872-1915. Hans musik är suggestivt spännande fylld med oväntade infall. Man kan lyssna många gånger och hela tiden upptäcka något nytt. Subdin verkar var en hängiven älskare av tonsättarens musik och hela den kärleken lyser igenom överallt. Omtumlande!

Holländska violinisten Janine Jansen har ett antal superba album bakom sig trots sin relativa ungdom. På sitt nya kör hon tripp trapp trull på Bach. Det handlar om en, två eller tre stråkar när hon med och utan altviolinisten Maxim Rysanov och cellisten Torleif Thedéen smeker fram ett antal av Johann Sebastians partitor. Med ett slags matematisk precision lyckades denne göra himmelskt vacker musik. Här visar trion att de både kan räkna och förvalta skönheten. Mersmak!
Ariorna av Bachs samtida Friedrich Händel är inte de lättaste att ge sig på för sitt debutalbum. Men Australienfödda amerikanskan Danielle de Niese räds icke och lyckas fint. Trots sin relativa ungdom har hon en lång erfarenhet och hon kan verkligen gestalta de olika karaktärerna, om så Cleopatra eller Poppea. På många sätt tillhör hon den ny a generationen av artister med en bred utbildning. Hon tycks vara en god dansare likaväl som sångare. Lanseringen av henne liknar den som bestås popens stjärnor. William Christie leder Les Arts Florissants förträffligt bakom henne i de njutbara konststyckena. Det är en bit kvar till Renée Flemings insjungningar av samma verk men de Niese är absolut på väg. Sjung mera!

Ibland skyms musiken av utanverken. Det är svårt att tänka sig balettsviten Svansjön utan dansen. Men Peter Tjajkovskijs musik står bra på egna ben. Särskilt då när Polarpristagaren Valerij Gergiev dirigerar Marinskijs version. Musiken är skimrande vacker och dynamisk och blundar man syns svanarna ändå. Men visst kan man sakna att se dansarna. Musikpippi!
Det är viktigt med förspel, det har sagts i många år nu. Frédéric Chopin var en kvinnornas man redan i början på 1800-talet och visste hur man drar ett preludium. Här är det hela 24 stycken. Rafal Blechacz vet också hur man spelar på vita och svarta så inte ens det minsta rubato glöms bort. Tolkningarna är bra utan att vara märkvärdiga. Sexigt!

Bj&ouml;rn G Stenberg: Örongodis i ordets rätta bemärkelse

Björn G Stenberg: Örongodis i ordets rätta bemärkelse