Som ett spöke från Englands sena 70-tal och tidiga 80-tal har Uppsalabandet Diskoteket klivit in i utkanten av den svenska nutida musikscenen. Parallellerna till Joy Divison är ofrånkomliga och även The Cure och Bauhaus ekar i den melankoliskt storslagna ljudbilden. Men med smärtfulla svenska texter och Anna-Karin Anderssons egensinniga gothsång har de hittat något eget bland alla tydliga influenser.
Bästa låt: ”Jag kan vara någon bättre”.