Ordos skapades 2011 i Uppsala. Förutom bandmedlemmarna ”Skrik-Gustav” och ”Clabban”, så består bandet även av sångaren Emil Johansson och trummisen Max Sundberg. UNT har pratat med två femtedelar av bandet om obehagliga stämningar och inspirationen bakom nya plattan ”The End”.
Hur skulle ni beskriva er musik?
– Att sätta fingret på en genre eller subgenre känns luddigt, då vi inte eftersträvar en specifik stil. Det vi försöker uppnå är en obehagsgivande och mardrömsk sinnesstämning åt lyssnaren, säger Max Sundberg.
– Precis, känslan är viktigare än facket. Så länge vi gillar låten så kör vi, säger Emil Johansson.
Folk har beskrivit er musik som ”stoner rock”. Stämmer den definitionen?
– Som tidigare nämnts så känner jag inte riktigt att vi är låsta till en viss genre. Det har även visat sig i diverse recensioner eller kommentarer att folk inte riktigt vet vilket fack dom ska placera oss. Det gör inte oss något, det roliga är om folk uppskattar vår musik. Stoner-scenen har verkligen brutit sig in på banan igen och blivit väldigt populär den senaste tiden, både inrikes och internationellt, säger Max Sundberg.
– Det känns som om stoner-scenen exploderat det senaste decenniet och bara växer sig större, som Max säger. Jag upplever att det finns en gemenskap inom genren. Oavsett om du spelar något som går mot psykedeliskt 70-talsstil eller som gränsar till långsam dödsmetal, finns det en gemenskap ändå, säger Emil Johansson.
Vad hade ni för inspiration till det nya albumet?
– Den enda riktlinjen vi hade i låtskrivandet var just att musiken skulle ge ett obehag och vara mörk. Allt var välkommet så länge specifikt de känslorna fanns med. Sen började snickrandet under repetitionerna för att få allt att kännas som Ordos. Vad Ordoskänslan är, ja det vet man först när den infinner sig, berättar Emil Johansson.
Om fans bara skulle höra en låt från den nya plattan, vilken borde de höra då?
– Jag personligen skulle säga ”Ginny”, då speciellt avslutet på låten är något som jag tycker visar upp Ordos röda tråd genom albumen. Mörkt, psykedeliskt och massivt, säger Max Sundberg.
– Jag gillar ”III”, den är för mig det Ordos är: tung, obehaglig, aggressiv, mjuk, allt i ett, säger Emil Johansson.