Orädda kvinnliga smeder

Sju av dem, däribland Doris Ilou och Erika Galle från Uppland, har nu blivit dokumenterade av Monica Sörberg från Örbyhus i boken Järnkraft i kvinnohänder.

Snön ligger tung över smedjan i Österbybruk. Men lukten och hettan från ässjan, den öppna härden, sticker i näsan så fort vi kommer innanför dörren.
Här verkar Doris Ilou, smed sedan 20 år tillbaka. Karriären inleddes med vad som skulle ha varit två veckors praktik hos mästersmeden Folke Mattsson från Örbyhus.
- Han tyckte väl till en början inte att ett fruntimmer hade något i en smedja att göra.
Men efter att ha sett hur hon smidde märlor trots att händerna var fulla av blåsor ändrade han sig. Praktiken förlängdes och blev till en lärlingsperiod på tre år.
Nu är Doris Ilou en av sju kvinnliga smeder vars arbete Monica Sörberg dokumenterat sedan år 2000. Inom kort hålls en första samlingsutställning på Tierps bibliotek där kvinnorna visar eget smide samtidigt som boken Järnkraft i kvinnohänder introduceras.

Det var i mötet med Doris Ilou och senare Erika Galle i Lövstabruk som idén föddes. Monica Sörberg fascinerades över de kvinnliga smedernas yrkesskicklighet men också över deras mod.
- De är så fantastiskt orädda som har vågat ge sig in i det här. Dessutom är det inte ett yrke som ger så mycket pengar utan de får verkligen kämpa för ekonomin ska gå ihop.
Hittills har schablonbilden av en smed varit en stor och kraftig man. Men när Monica Sörberg träffade de kvinnliga smederna såg hon något annat.
- Ingen av kvinnorna är särskilt stor, mer spänstigt byggda. Jag tror det mer handlar om teknik och att veta hur man ska göra än kroppsligt format. Men visst sliter smedyrket på kroppen precis som andra fysiskt krävande yrken.

De kvinnliga smederna varierar i ålder från 30 till 60 år och alla utom en är fortfarande verksamma runt om i Mellansverige. Deras produktion består av allt från smycken till stora grindar och räcken. Uttryckssätten skiljer sig delvis åt och frågan är om det verkligen finns någon gemensam nämnare, någonting sådant som ett kvinnligt smide.
- Visst är det skillnad. Det man mest har sett är manligt smide men nu har jag haft möjlighet att följa kvinnornas produktion och det är både sirligt och subtilt samtidigt som det också kan vara kraftfullt, säger Monica Sörberg.

För Doris Ilou har medverkan i boken betytt att hon för första gången känner hon att hon blivit en del av ett sammanhang.
- Det är jätteroligt och det blir som en nytändning. Tidigare har jag mest jobbat ensam. Nu kommer man i en grupp med andra tjejer, säger hon som hoppas att resultatet framöver kan bli fler gemensamma utställningar. Nästa sommar är alla sex inbjudna att ställa ut vid Järnboden i Hargsviken.
Envis, uthållig och stark mentalt menar Monica Sörberg att man måste vara som kvinna för att bli smed. Egenskaper som Doris Ilou har gott om. I år fyller hon 63 år men hon planerar att fortsätta i många år ännu.
- Jag har så mycket planer på vad jag vill göra. Om jag ska förverkliga alla dem dröjer det nog tills jag blir 80 innan jag lägger hammaren på städet.

Orädda kvinnliga smeder

Kvinna - och smed. Länge betraktades det som en omöjlighet. Och fortfarande är de kvinnliga smederna försvinnande få.