Oppositionen som kom av sig
Det hör till de ständigt återkommande inslagen i samhällsdebatten att konsten väcker upprörda känslor, opposition och ibland rent av vrede.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det främsta exemplet i Uppsala i modern tid är nog Bror Hjorths skulptur Näckens polska. Säg den Uppsalabo (eller tillresande) i dag som inte gläds åt det konstverkets livsbejakande form- och färgspel. Få städer har ett så positivt och välkomnande konstverk vid sin järnvägsstation. Men så var det inte från början. Tvärtom var motståndet mot det planerade konstverket långvarigt och protesterna när det ändå genomfördes högljudda.
Så kan det gå. Vilket kanske vore värt att en smula begrunda när nya konststrider blossar upp.
Det senaste exemplet på riksnivå är vårens inflammerade debatt inför den aviserade internationella utställningen med konstfotografernas bilder av Jesusgestalten. Så het blev stundtals debatten och så kompromisslöst var motståndet att Stockholms biskop såg sig föranlåten att dra tillbaka det utlovade ekonomiska stödet och Stockholms domprost ansåg sig tvingad att lämna sin post. En oktoberdag öppnades så utställningen som i Sverige fått titeln Uppenbar(a)t, värdigt installerad i sakral guldmiljö på Kulturhuset i Stockholm. En Jesus för alla, kallade jag min uppskattande recension, publicerad på kultursidan 12 oktober. Och var beredd på insändare, debatt och fortsatta protester, nu när verken äntligen kunde ses.
Vad hände?
Ja, inte blev det någon debatt, inte heller några protester, vare sig i UNT:s spalter eller på riksnivå. Däremot blev utställningen (som pågår ända till 7 januari 2007) en veritabel publiksuccé. I dag läser jag på Kulturhusets hemsida att man i genomsnitt räknat in 1 000 besökare per dag sedan starten! Och det torde inte bara vara den fria entréns förtjänst.
Glädjande, tänkvärt och som sagt värt att minnas, nästa gång supportrar av så kallad ordning drar ut i kamp mot konsten.