Vid Fyrisån i Uppsala sitter en ung kille och spelar gitarr och sjunger. En grupp, till synes något berusade, nya studenter passerar förbi honom i ett sambatåg. Staden tycks åter vibrera av liv efter en stilla sommar. Utanför ett konditori möts Kristina Bennet Westre och Sune " KnivstaSune " Bohlin- Av en slump är de båda klädda i klarrött.
– Men det är ju lite Bellmaninspirerat tycker jag! utbrister Kristina Bennet Westre.
Under Kulturnatten den 13 september kommer de två att hålla i en Bellmanduell i Linnéträdgården. Carl Michael Bellmans epistlar är för många väl kända, men faktum kvarstår att ingen egentligen vet hur de lät då de framfördes.
– Vi spelar Bellman på väldigt olika sätt. Jag kör klassiskt med luta..., säger Sune Bohlin.
– ...och vi lägger på nya rytmer som bossa nova och jazz, fyller Johan Westre i, som på trummor och piano kommer att ackompanjera Kristina Bennet Westre.
– Som exempel hittade jag en av Bellmans låtar som hade textraden "aj, aj, aj" och jag tänkte direkt att "det här låter ju som en bossa-låt !". Vi försöker förhöja stämningarna i musiken och lyfta låtarna på nya sätt, säger Kristina Bennet Westre.
Bellman var, som bekant, en trubadur som i sina texter beskrev den verklighet han såg omkring sig. Kristina Bennet Westre menar att detta även bidrar till hans relevans i dag.
– Jag har en känsla av att Bellman var väldigt modern för sin tid. Han skapade ögonblicksbilder av sin samtid och berättade rakt upp och ned som det var. Därför är det viktigt att det görs traditionella tolkningar av honom, så som Sune gör, men också att plocka in honom i nutiden. Men han är ju mer traditionell än modern. Det är mycket orden som gör att det känns daterat, hade man bytt ut dem hade texterna kunnat passa väl in idag.
– Ja, om Bellman verkat i dag tänker jag mig att han skulle kunnat vara någon som Thåström eller Winnerbäck, säger Sune Bohlin och Kristina Bennet Westre håller med.
– Precis, någon som i sina texter befinner sig i nuet.
Det är två högst olika Bellmantolkningar som de två kommer att framföra. Men påverkas texterna av den musik som ackompanjerar dem?
– Det tycker jag absolut. När jag hörde raderna ”Världen är en sorgeö ” från ”Vaggvisa för min son Carl” sjungas i tv-serien "Saltkråkan" tänkte jag att det var en gullig barnvisa. Men det är egentligen en fruktansvärt mörk låt. Så i vår tolkning så skitade vi ned den. Då lyftes verkligen texten och meningen kom fram tydligare, menar Kristina Bennet Westre.
– Det är en sång till Bellmans son Carl för att berätta att hans lillebror Elias gått bort, förtydligar Sune Bohlin.
Bellman är för de flesta mest känd som en Stockholmsskildrare, men Sune Bohlin berättar att han även har en Uppsalahistoria.
– Bellmans farfar var faktiskt rektor på Uppsala universitet och professor i retorik och vältalighet. Han var även mycket musikalisk och hade en luta som Bellman fick ärva. Och Bellman själv studerade här vid universitetet en-två terminer. Men det finns inga dokument på att han närvarade på en enda föreläsning. Han var här för studentlivet.
Till konsertkvällen menar de båda att man kan förvänta sig att höra en Bellman man inte är riktigt van vid.
– Det blir en personligt omtolkad Bellman, säger Sune Bohlin.
– ... med stor bredd! Jag tror att publiken kommer att få sig en upplevelse, fyller Kristina Bennet Westre i. Varpå Sune Bohlin utbrister:
– Bellman lever!