Operan kraftsamlar med Wagner

Hela tetralogin Nibelungens ring brukar räknas till operavärldens mest prestigefulla verk att arbeta med.
—Man kan inte få en större uppgift som regissör. Men viktigast för mig var utmaningen, att jag faktiskt inte vet om jag kommer att fixa det, säger Staffan Valdemar Holm när UNT träffar honom strax efter en genomgång han haft med sångsolisterna efter genrepet.
—Jag ser Ringen som ett politiskt verk. Det handlar om guldets och maktens förgörande kraft på människor. Grundlinjen i alla verkets delar är ett angrepp på Wagners samtids rovdjurskapitalism i den framväxande industrialismens fotspår.

Dådkraftiga kvinnor
Handlingen rymmer flera starka och dådkraftiga kvinnor. Men varenda rollfigur, oavsett kön, är bärare av en olöslig konflikt och sin egen undergång.
—Trots att figurerna är hämtade från sagans och mytologins värld och skrivet långt för Norén och Strindbergs dramer tycker jag att det finns en hel del för en modern publik att hämta i stoffet, säger Staffan Valdemar Holm.
Tillsammans med scenografen, Bente Lykke Møller - som också är hans fru - har han förlagt handlingen till Richard Wagners egen tid, revolutionsåret 1848. Kvinnornas scenkostymer är krinoliner och scenen är inredd med saker med anknytning till tidigare Wagneruppsättningar i Stockholm.
—Det är inte konfliktfritt att både leva och arbeta tillsammans, men jag har stor tillit till Bente och hennes omdömen, hon är en bra läsare och analytiker. Hon är också bra på att omsätta det i en scenbild som fungerar för aktörerna att verka i. Av de femtiotalet föreställningar jag har regisserat har hon varit scenograf på de flesta, cirka fyrtio.
—Men ofta är vi i olika fas, då hon alltid måste ligga 18 månader före mig i planeringen för att det ska stämma med teaterns verkstäder.

Gammaldags regissör
Staffan Valdemar Holm beskriver sig själv som en gammaldags regissör, som vill vara väl förberedd innan han ens träffar ensemblen. Han vill ha tänkt över scenerierna och har ambitionen att vara oerhört inlyssnad på själva musiken.
—Till skillnad från talteater kan vi inte improvisera fram scenerier. Man kan inte lägga in någon paus som inte finns i noterna för att en rollfigur ska göra något speciellt under ett musikstycke. Men det är just det musikaliskt bundna som jag tycker är spännande med operaregi!
—Det verkligt svåra denna gång är det långa tänket, att allt vi gör i Rhenguldet får konsekvenser för hur vi måste göra i de följande delarna, säger han.
Den senaste sommarsemestern suckar han lite över, den gick nämligen åt till planeringen av verkets tredje del Siegfried. Redan på måndag är första planeringsmötet för den operan.

Konstnärlig frihet
Nyligen fick Staffan Valdemar Holm sitt förordnande som chef för Dramaten förlängt med ytterligare tre år.
—Jag ställde som krav att skulle jag fortsätta som chef för Dramaten, så innefattade det även att jag skulle regissera Ringenprojektet på Operan och Dramatens styrelse accepterade det, säger Staffan Valdemar Holm.
—Det fungerar så att jag är tjänstledig från Dramaten under repetitionstiderna. Men visst springer jag mellan husen, en del möten måste jag bara vara med på som teaterchef.
Operaregidebuten begick Staffan Valdemar Holm på Folkoperan i Stockholm 1996 med Carmen, en version som hyllades för sitt nytänkande och sin realism.
—Jag har vant mig vid att hitta konstnärlig frihet inom institutionens ram. En teaterinstitution har både problem och fördelar, men man får inte glömma att där också finns den största kunskapen.

FAKTA

Wagners Nibelungens ring
Första delen, Rhenguldet, har premiär på Operan 10 september i regi av Staffan Valdemar Holm. Han regisserar också Valkyrian, premiär februari 2006, Siegfried, premiär hösten 2006 och Ragnarök, premiär hösten 2007. Alla delarna kommer att ges samlat under 2007.
Richard Wagner kallade verket sceniskt festspel i tre delar (Valkyrian, Siegfried och Ragnarök) samt förafton (Rhenguldet).
Första kompletta framförandet var i Bayreuth 1876.
Rhenguldet hade Stockholmspremiär på Operan 1901. På Stockholmsoperan har hela tetralogin getts två gånger, 1907, samt 1968 - 1977. 1997 sattes enbart Rhenguldet upp men lades ner efter några få föreställningar.
Handlingen bygger på en tysk hjältedikt, Nibelungenlied, från 1100-talet. Den handlar om makt, girighet och kärlek bland gudar, jättar, valkyrior, människor och andra väsen. I centrum är en ring, smidd av guld stulet från Rhens botten. Den som har den blir världshärskare. Men över ringen vilar en förbannelse, dess ägare tvingas avsvära sig kärleken.
Kännetecknande för musiken i alla delarna är återkommande ledmotiv och frånvaron av pauser i musiken. Rhenguldet är 2,5 timmar lång och har ingen paus alls.