Oorginell historia där allt händer

Så är också fallet i 17 again, där en livstrött man förvandlas till sitt tonårsjag. Flickdrömmen Zac Efron får tindra sitt allra bästa för att dölja att den här historien är allt annat än originell.

Mike är 37 år och bitter. Han står inför en skilsmässa, är föga uppskattad på sitt jobb och har dålig kontakt med sina tonårsbarn. Med tankarna på en betydligt ljusare high school-tid besöker han sin forna skola, och möter där en gammal vaktmästare som ser hans längtan. Denne visar sig vara en riktig trollgubbe, för vips har Mike förvandlats till en 17-årig version av sig själv. Han bestämmer sig för att göra om och göra rätt.

Det är tydligt att man inte försökt väja för varken highschool-klichéer eller moralkakor. Mike finner sig imponerande snabbt i sin föryngrade skepnad, och far fram med nyvunnen livsvisdom och rättrådiga predikningar som om han aldrig gjort annat. Allt kan hända och allt händer. En av filmens konstigaste stunder är när Mike måste avleda närmanden från sin egen numera jämnåriga dotter.

Zac Efron är bättre än väntat, och Thomas Lennon utgör ett larvigt men uppfriskande inslag i sidekicken Ned. Även om mycket känns banalt i 17 again, är filmen inte direkt slätstruken. Smaklös kanske, och skruvad inom det förväntades ramar.

Oorginell historia där allt händer

Transformering är en väl beprövad hook i filmens värld. Vi har sett nördar göras om till rakryggade snyggingar och fåfänga döttrar vakna upp i sina mammors kroppar. Lärdomen är alltid den samma: Genom att vara i någon annans skor hittar man sig själv.