Det här är en utmärkt film att spela Hollywoodbingo till: Jorden attackeras av utomjordingar - check! Amerikanska marinen ska rädda mänskligheten - check! Hjälten har ett kraftigt käkparti, en grop i hakan och han kisar mot solen medan han säger saker som ”Retreat? Hell no!”.
Faktum är att World invasion: Battle Los Angeles främst borde användas som intern snuttefilt för alla de män och kvinnor som ingår i USA:s armé, samt deras anhöriga. Själv har jag nämligen svårt att känna mig emotionellt träffad av filmens gråtmilda förhållande till stjärnbaneret och hjälteförklarandet av alla dem som är beredda att offra sina liv för de fria och modigas land.
”Support our troups” står det på en väggskylt som flimrar förbi i den här filmen och det ligger nära till hands att tro att det också är det budskapet som är det viktigaste i denna rekryteringsrulle omstöpt till dyr underhållning.
USA:s försvarsmakt brukar bistå med både materiel och persedlar till sådana här inspelningar och de gör det förmodligen inte utan att ställa motkrav.
70 miljoner dollar ska filmkalaset ändå ha kostat och visst får man mycket pang pang för de pengarna. Så länge som utomjordingarna inte visar sig så är man också lite nyfiken på hur de ser ut och fungerar.
Det som kunde ha blivit en fascinerande, intergalaktisk kamp om universums resurser utvecklar sig dock till en tröttsam kraftmätning mellan den amerikanska marinen och en anonym ondska.
Nej, World invasion: Battle Los Angeles är inte tänkt för varken dig eller mig. I stället för att snurra runt i Uppsalas filmprojektorer så borde filmen ha förblivit en intern, amerikansk angelägenhet.