Omisskännligt Widmarkskt

Finns det något som Anders Widmark inte kan göra av musik? Psalmjazz, opera, visjazz och pop med exempelvis Sara Isaksson och Helene Sjöholm. Och nu: konstmusik inspirerad av koraler från 1500- till 1700-tal. Tillsammans med tonsättaren och dirigenten Hans Ek fick han en beställning av Kungliga Akademiska Kapellet om ett originalverk, vilket resulterade i det fantasifulla Koralvariationer för piano och orkester. Något udda och bitvis dissonanta klanger frambringades av bland annat munspel och indiska leksakspianon!Totalt varvades fem koraler med ett par mellanspel. De fem hymnerna spelades delvis improviserat, delvis redan omarbetade från originalen. Så förmodligen kommer verket att låta ganska annorlunda varje gång det framförs. Dock fanns omisskännligt Anders Widmarks speciella anslag av gospel, blues och jazz som en viktig ingre­diens och röd tråd, fast uppblandad med en konstmusikalisk app­roach. Inte sällan med vackra motstämmor mellan piano och piccolaflöjt, dragbasun, munspel och stråkar. Någon gång kändes det väl abrupt mellan satserna, men i stort var helheten det dominerande intrycket. Med en härlig energi i flödet mellan flygel och orkester.Inspirerat extranummerApplåderna tvingade fram extranummer av Anders Widmark som inte var nödbedd utan improviserade en kvart till, bland annat en mycket inspirerad Lov, ära och pris.Konserten inleddes med George Gershwins omtyckta An American in Paris från 1928. Precis som det kanske mer kända stycket Rhapsody in Blue, ger den fragmentariska stilen en känsla av en oväntad berättelse, eller färdriktning. Sättet att bygga fraserna på för tankarna till att instrumenten pratar. Och håller på tills de fått säga sitt.Dirigent Stefan Karpe fick ihop Kapellets klang riktigt förträffligt inte minst i de sköna bluesiga partierna. De ständiga synkoperna vållade inga problem och intonationen var genomgående bra.Detta gällde även när resan gick från Paris till Ottorino Respighis Rom. I Pini di Roma från 1920 är ett lite kärvare stycke med större harmoniska och dynamiska kontraster. Eteriskt lätta passager återkommer, där träblås får glänsa på en bädd av ljusa stråkar. Efter en inspelad näktergal och nästan maniska trummor föds världen på nytt i fortissimo, med en romersk armé som samlas vid Capitolium. Ett storslaget verk som fick ett mäktigt framförande av Kapellet.