För något år sedan blev det lite rabalder runt antologin ”Happy, happy” som handlade om skilsmässor, främst då bland kulturmaffian i landet. Även om det inte var så enkelt som titeln antydde lite ironiskt så var det i mycket fokus den positiva sidan i uppbrottet. De som gått igenom stadiet vet att det inte finns just några ”lyckliga” skilsmässor.
Det är också långt dit i den dokumentär som Karin Ekberg gjort runt sina föräldrars uppbrott. Efter 38 år tillsammans har hennes mamma bestämt sig för att hon vill ha en ny start i livet, innan det är för sent. Nu ska ett gemensamt liv delas upp och det invanda lämnas. Det är många smärtsamma scener fyllda av sorg och nostalgi. Berättelsen inleds med en gammal video (eller Super 8?) från flydda lyckliga dagar och det kommer flera under filmens gång.
Det måste ha varit en svår process för alla inblandade, de framstår så nakna och sårbara, men ändå med en livskraft och gnista i botten. Tyngst måste det ha varit för hennes pappa som visar upp sig med all sin skröplighet och ledsnad. Medan man snabbt förstår att mamma har någon annan på gång är han rädd för ensamheten som ska komma. Men han reser sig. Man förstår också att förhållandet gått på sparlåga under lång tid, men det tar tid att ta stora beslut.
Svårt också för Karin Ekberg att filma några som står så nära. Inte minst måste det ha rivit up mycket i henen själv. Som helhet lyckas hon bra med projektet. Några gånger känns det att man kommer för nära de inblandade, de blir för hudlösa. Men annars, som en skildring av ”Scener ur ett havererat äktenskap” eller ”Sånger från en icke inställd skilsmässa” fungerar den bra. Skilsmässan här ser absolut ut att kunna leda till något bättre.
Den 9 mars diskuterar Karin Ekberg runt sin film på Fyrisbiografen i Uppsala.