För fler artiklar som den här: följ UNT:s kultur- och nöjesredaktion på Facebook. Klicka här!
– Jag hittade en donation med böcker från Svenska bryggareföreningen på Universitetsbiblioteket i Uppsala när jag började göra research för min bok om Bellman. Flera av böckerna är från 1700-talet eller ännu äldre, berättar Carina Burman.
Invid samlingen finns en soffa och där sjönk hon ner och började läsa om öl och öltillverkning genom tiderna. Mest under 1700-talet, Bellmans egen tid och hon beslutade att skriva en bok om just det. Väldigt lite är omskrivet tidigare om öl i Bellmans diktning.
Vi träffas i Domtrappkällaren, i den del som var studentfängelse, kallat "Prubban", på Bellmans tid. Skalden var student i Uppsala under en enda termin. Han kanske gick på Kyronius källare, som ligger vid nuvarande Gillbergska genomfarten, och som nämns i en av Fredmans sånger.
– Det finns inga som helst bevis på att han gick på någon föreläsning - men om han gjorde det var det nog på en som hölls av Carl von Linné, säger Carina Burman.
Linné var en av få som på den här tiden skrev om berusningens farligheter. I Bellmans diktning är däremot alkoholångorna täta. Mest skrev han om vin, men Carina Burman har funnit att många rader handlar också om öl. Ölet är till och med livsviktigt här och en dryck att inta när man är på väg att dö.
Fredmans epistel 47 inleds:
"Kära Syster/
Mig nu lyster/
Med dig tala förr´n jag dör./
Dubbelt Öl ger godt humeur,/
Enkelt Öl jag aldrig smakar;/
Bränvins ångst mit hjerta skakar..."
Begreppet dubbelt öl handlar om halten humle i det. Det var starkt och berusande, till skillnad från enkelt öl och svagdricka. Först i slutet av 1700-talet började man att mäta alkoholhalten i drycker.
Öl var något som gjordes i hemmen, men den industriella revolutionen under 1700-talet skapade förutsättningar för en industrialisering av ölbryggandet.
Ölet ansågs vara ett livsmedel som rentav var hälsosamt och folk som drack öl behövde inte äta så mycket, då man sa att "vatten gör människan utmärglad".
– Man får komma ihåg att vatten vid den här tiden inte var lika rent som det vi dricker idag, säger Carina Burman.
Hon dricker själv gärna öl, men säger att det var först när hon började läsa om det som hon började uppfatta skillnader mellan olika ölsorter och vad som gör dem till vad de är.
– En helt annan värld öppnar sig när man läser gamla fackskrifter. Många, främst de engelska är väldigt tekniska, medan andra i samlingen är kokböcker som är fyllda med recept och hur man kan krydda drycken, säger hon.
Och läser poetiskt ur dryckes- och ingrediensregistret längst bak i sin nya bok: "angelika, anis arrak, benediktrot, bischoff, björk...."
Hör Carina Burman läsa högt ur nya boken på UNT kulturs facebook-sidahär.