BJ&OUML;RN G STENBERG: Ojämnt jubileum för Ludde

Det var ju inte svårt att räkna ut att det förra året skulle komma ut mängder med inspelningar av W A Mozarts musik. Det var då 250 år sedan han föddes. Men att det i år skulle bli så många skivor med Ludwig van Beethovens musik var svårare att förutse. Det har gått 236 år sedan han föddes och 180 år sedan han avled...

Särskilt verkar det i år ha varit hans pianokonserter som lockat. John O'Conor en lång bana bakom sig med inte minst flera superba Beethoveninspelningar. Här tar han sig an en av de tidiga pianokonserterna, nummer två med tydliga referenser till förra årets jubilar Mozart, och den smått fulländade Kejsarkonserten, Ludwigs femte och sista.
Det är intressant att få båda de högst olika konserterna ihop så det tydligt hörs vilken enorm utveckling kompositören gick igenom mellan åren 1795 och 1809. Lite ironiskt kanske att den så kallade Kejsarkonserten skrevs under en tid när Europas kejsardömen verkligen knakade i alla fogar. Fantastisk musik hur som helst och O'Conor får med stöd av dirigenten Andreas Delfs och London Symphony Orchestra fram allt som ska fram.

Mozart själv ska heller inte glömmas bort detta det 251:a året. Hans musik för två och tre pianon framförs inte så ofta. Musiken förtjänar dock en betydligt bättre frekvens så det är roligt att tre så prominenta exekutörer som Ronald Brautigan. Alexei Lublimov och Manfred Huss får sätta tänderna i den. Haydn Sinfonietta ackompanjerar den ofta delikata musiken försedd med all Mozarts espri.
Bernhard Henrik Crusell var i stort sett samtida med Beethoven men har förstås inte dennes enorma talang. Verksam i Linköping var han dock känd som en skicklig klarinettist och han skrev också flera verk för instrumentet. Dan Larsson spelar Crusells Konsert för två klarinetter samt Concertante för klarinett, horn och fagott. Östgöta Blåsarsymfoniker spelar under ledning av Olof Broman.

Sergej Rachmaninov hann få uppleva att hans älskade Ryssland sargades i två världskrig innan han avled 1943. Hans andra och tredje pianokonsert tillkom dock långt tidigare. Det märks på deras senromantiska stil, med mycket inspiration hämtad från den ryska traditionen likaväl som från virtuosa Liszt. Han var en mästare i att få pianot att sjunga. Stephen Hough är en virtuos ha också, ett måste med den här musiken, och gör tillsammans med Dallas Symfoniorkester en stark version av de storslaget vackra konserterna.
När mörkret tätnar som mest ska man tända ljus och tänka på lärkor Det gjorde Vaughn Williams redan 1914, men också här kom kriget emellan. Först 1920 var hans underbart sköna The Lark ascending färdig. Violinisten Nicola Benedetti låter den samsas med ett antal ljuvligt klingande nyskrivna verk av John Tavener, också de idealiska för Benedettis sjungande ton. Perfekta också för den som anser att sen modern konstmusik inte kan vara lika vacker som spännande.

Bj&ouml;rn G Stenberg: Ojämnt jubileum för Ludde

Björn G Stenberg: Ojämnt jubileum för Ludde