Ojämn nyinspelning

Historien om det kriminella gänget — en mycket inhomogen samling aparta typer kamouflerade till klassiska musiker — som planerar sin stora kupp i Mrs Munsons jordkällare bygger på en svart och makaber humor. Det borde passa bröderna Coen perfekt.Men det kräver också ett noga doserat överspel, något av karikatyr i personteckningen, för att inte bli alltför makabert eller osmakligt. Tom Hanks i rollen som ligans ledare professor Goldthwait Higginson Dorr får ymnigt med utlopp för sin naturliga tendens till överspel och blir bitvis riktigt rolig att titta på.Intressant språkbehandlingProblemet är att de övriga i gänget har svårt att balansera Hanks spel vilket grundar för en ojämn film och för ryckighet i berättandet. Den som ändå ger ett slags sammanhang och linje till filmen är Irma P Hall i rollen gamla Mrs Munson, en respektingivande person.En intressant aspekt, som inte fanns så mycket av i den engelska förlagan från 1955, är språkbehandlingen. De olika rollerna har tilldelats helt olika sociolekter som de spetsar till ren jargong. På sätt och viss blir de fångar i sitt eget språkbruk, ett språk som sätter stopp för kommunikation och leder till undergång. Kanske är det den absurda komedins sensmoral.