För även om filmatiseringen av Frank Millers seriealbum 300 var en enorm succé, så var det en omdiskuterad sådan. Vissa kollegor plockade fram fascistkortet, och beskrev den med ord som rasismfantasi, homofobisk och fascistkonst. Å andra sidan fanns det andra som menade att filmen var för fånig för att tas seriöst.
Fast själv tycker jag mycket väl man kan ta den på allvar för att kunna leva sig med. Däremot känns det övermaga att göra några djupare analyser. För säga vad man vill, några större ambitioner att kommentera historien på det högre planet har då rakt inte dessa kraftigt stiliserade och visuellt mäktiga svärd och sandalepos.
”Rise of an Empire” betecknas lite slarvigt som en uppföljare, men detta stämmer bara delvis. Spartasoldaternas slag mot perserna i 300 utspelar sig nämligen utanför bild ungefär halvvägs in i denna ”tvåa”. Samtidigt har fokus den här gången flyttats till Aten och härföraren Themistokles som med sina mannar tvingas ta ännu en fight med perserna under ledning av den ondskefullt gudalike Xerxes.
Annars är allt som vanligt i Millerland. Det är ohejdat datagenererat blodskvättande, inte helt nödvändiga sexscener, testosteron en masse och en hel del prat om heder och att slåss för frihet och demokrati. Några starka kvinnor finns här också. Spartanernas änkedrottning Gorgo återkommer givetvis, men mest iögonfallande är Eva Greens blodtörstiga Artemisia, en grekisk bad girl på moståndarsidan ute på hämnarstråt mot sina landsmän.
Med detta sagt kan man konstatera att att ”Rise of an Empire” är en film enkom för alla de redan frälsta 300-fansen. På samma gång lär belackarna fortsätta gnissla tänder. Inte minst för att denna skapelse i ärlighetens namn vare sig har samma flyt eller känns lika stramt hållen som föregångaren. Historien är mer fragmentarisk och ägnar sig alldeles för lite åt att låta oss lära känna personerna i handlingens centrum.