Är det något man kan vara säker på när det handlar om konstnären Ernst Billgren är det att ingenting blir så som man tänkt sig. Det fick den stora publik erfara som infunnit sig på Uppsala konstmuseum på onsdagskvällen när ett nytt verk av Billgren skulle avtäckas.
Här stod Billgrens nära vän och sommargranne, författaren och konstnären Carl Johan De Geer och talade om Billgrens revolterande karaktär. Till skillnad från mycket av dagens konceptuella, idébaserade konst väljer Billgren att arbeta som en handens konstnär, menade De Geer, en som ”likt Anders Zorn vet hur man lägger penseldragen”. Redan på Valandtiden föredrog han att skapa bofinkar framför abstrakta kompositioner. Likt mästaren Rembrandt är Billgren en konstnär som kan göra guld, sade De Geer: det som på nära håll kan se ut som ”lite färgkludd” visar sig på rätt avstånd glimma som renaste guld.
Efter en sådan introduktion och när det nya verkets titel avslöjades väntade sig nog de flesta att få se ett nytt bidrag till Billgrens redan omfattande menageri av rävar, rådjur, björnar, änder och småfåglar. Grävlingen som hade allt kallar han sitt nya verk, en titel som genast satte igång associationerna i sådan riktning.Innan verket visades för publiken passade konstnären dock på att smussla in en liten brasklapp när han på sedvanligt finurligt maner påpekade att hans nya verk inte är någon rebus. Och att han för sin del inte alls förstår sig på konst. ”Jag förstår inte träd heller, men jag njuter av dem”, sade Billgren, och gav publiken en liten användbar fingervisning om hur man bäst förhåller sig till konst.
Det nya keramiska verk som tillkommit i Gustavsbergs keramikstudio och med dess keramiska föremål som byggstenar är inte alls någon förväntad grävlingskulptur utan ett collageliknande, drygt meterhögt formbygge där ölkrus och kannor, skålar, krukor och fat och till och med små hus skymtar bland delarna. Travade på varandra, utförda i stengods och med en glänsande glasyr i vitt, svart och brunt (grävlingsfärger?) är det nya verket som nu läggs till konstmuseets samlingar en syntes av abstraktion och föreställande element. Mer kultur än natur, en kombination av internationella, konsthistoriska referenser och svensk keramisk tradition. Uppdraget har också varit att förhålla sig till den lokala Uppsala-Ekebyhistorien, som med detta verk fått en okonventionell hyllning.
Det är avkastningen av en fond, instiftad av det uppsaliensiska konstnärsparet Harald Markson och Märta Wennersten-Markson som möjliggjort anskaffandet av det nya verket. Konstmuseets chef Elisabeth Fagerstedt tillsammans med Märit Ehn och Jörgen Sandström och med Teddy Brunius som adjungerad ledamot har valt att ge Ernst Billgren uppdraget.