Odla din egen street dance
Det jag gillar mest med den här dansen är att man kan vara kaxig och ta plats! Även en liten tjej kan vara tuff, säger dansläraren Anna Wennersten om street dance.
— Jag kopierade MTV, ja, inte sångarna alltså, utan dansarna. Jag var skitkass, men jag ville lära mig. Det såg bara så coolt ut!
Så småningom gick hon vidare till utpräglad street dance.
— Jag var en blyg tonåring, men med den här dansen fick jag självförtroende. Här på dansgolvet var jag kung, eller ja, drottning, säger hon och skrattar.
Anna Wennersten har dansat street dance så mycket att hon har börjat längta efter att dansa lyrisk jazz igen.
— Jag är utbildad musikalartist, jag håller på med film, teater och sång också. Drömmen ... hon tittar ut i luften och fingrar på kanten på träbordet framför sig ... ja, jag har många drömmar, men musikmässigt är det att arbeta som koreograf, att ha ett eget danskompani.
Anna Wennersten går ut i skolans kvava danslokal och sätter på musik. Så fort Missy Elliott börjar sjunga Lose Control får hon ett helt annat kroppsspråk. Hennes rörelser är ryckiga, kaxiga, men ändå smidiga. Tyngdpunkten ligger lågt, hon arbetar mycket med böjda ben. Hon tar några steg fram till väggspegeln, stannar till några sekunder, armarna korsade över bröstet, nickar allvarligt i takt till musiken och tar plötsligt några steg igen. Balettstången ut med väggen behövs inte i dag. Efter några minuter går hon och stänger av musiken. Svetten pärlar i pannan, hon tar av sig sin bruna sporttröja. Hon är lite andfådd.
— Egentligen är street dance inte jobbigare än någon annan dans, men den är liksom flåsigare. Jazz till exempel är lika ansträngande, men där handlar det mer om uthållighet.
Anna Wennersten säger att street dance är bra konditionsträning. Man jobbar speciellt mycket med styrkan i benen.
— Nu på sommaren undervisar jag inte i dans. Jag jobbar på en restaurang och det är träning nog.
Hennes danselever är i åldrarna sju till trettio. De flesta eleverna är tjejer, men ibland vågar sig några killar in också.
— Dansen ses kanske som ganska maskulin, men jag tycker att den är könlös. Både tjejer och killar kan dansa street dance på samma villkor. Eller i alla fall mer på bådas villkor än till exempel baletten där killen lyfter upp tjejen och så.
Street dance kommer som namnet antyder från gatan, men har på sista tiden blivit "rumsren". Anna Wennersten tror att det är mycket dansgruppen Bounces förtjänst att dansen blivit så populär.
Det finns en grund i dansen som hon lär ut, till exempel att man jobbar mycket ner mot golvet, men hon säger att det hon tycker om är att street dance är en så individuell dans. När man väl kan grunderna kan man skapa en egen stil.
Anna Wennersten säger att det bästa med dans är att den får en att glömma allt annat.
— Man kan ha haft en sopig vecka, man har inga pengar, killen har gjort slut, det är kallt och slaskigt ute, men när jag har dansat i tre timmar spelar det ingen roll.
Hon gestikulerar och ler mycket när hon pratar om dansen.
— Jag är fri. Det är en total lyckokänsla. I dansen är man i nuet hela tiden och i nuet finns inga problem.
Så jobbar vi med nyheter