Ödemättat om CIA

Robert De Niro har velat berätta historien om CIA, denna smått mytiska organisation som har sina fingrar med i så mycket som händer i världen. I denna första del - han har sagt sig vilja göra två till - fokuserar han på tiden från bildandet 1939 till det stora fiaskot vid försöket att ta makten på Kuba 1961.
Han har använder sig av Erik Roths utmärkta manus. Där skildras det hela genom främst en individ, Edward Bell Wilson. Denne knastertorra men ändå obotligt romantiske patriot har allt som behövs för en fanatiker. För det han tror är rätt - och bra för hans land - kan allt och alla offras.

Matt Damon gör här sin bästa roll hittills. Han spelar med små medel. Det kan vara en blinkning, en krusning i pannan, inte mer, för att visa vad Edward känner, eller att han känner något alls. Det är svårt att tro det ibland.
Det är också på individplanet som filmen engagerar mest. Historien om CIA blir lite mer diffus. Hoppandet fram och tillbaka i tiden knepar till det en del också.
Filmen är lång, nästan tre timmar. Men De Niro lyckas hålla intresset uppe i stort sett filmen igenom. Han kan hantverket även om han nästan alltid stått på andra sidan kameran. Han har en liten roll också här som han sätter direkt den lilla tid han är med.

De Niro har lagt ned hur mycket jobb som helst när det gäller detaljer och miljöer. Här handlar det inte om någon pikant engelsk brytning från ryssarna talar med varann, de talar ryska helt enkelt. De framställs också mer som vapenbröder, fastän på olika sidor. I det här yrket är alla lika varann, fiender som vänner. Det är förvånansvärt lite patriotiska floskler eller politik.
Dialogen är mer ödesmättad än Sagan om Ringen.
En speciellt intressant detalj är att organisationen bildas ur ett hemligt sällskap - Skulls and bones - på universitetet Yale. Lojaliteten till det tycks större än den till USA eller religionen, först Bones, sedan Gud.

Volvo lyckas med produktplacering även här. På gatorna i Leopoldsville i Kongo 1961 rullar en Amazon runt.
Det är dock mindre svårt att förstå än varför någon väljer att bli spion över huvud taget. Där kanske De Niro inte lyckas riktigt. Annars är det en ofta fascinerande film.

Ödemättat om CIA

DEN INNERSTA KRETSEN. Det har sagts förr: det första som offras i krig är sanningen. Spioner är i krig 25 timmar om dygnet, åtta dagar i veckan. Inte mycket överlever för den som väljer den banan.