UNT Kultur var på plats vid den första repetitionen. Resultatet får vi höra i kväll i Svandammshallarna.
Anders Edenroth lyssnar med pannan i djupa veck. Stora starka Orphei Drängar känns faktiskt lite pirriga när de för första gången sjunger verket för dess kompositör. De har bara repeterat det en gång förut och visst är det en liten bit kvar, men mycket sitter redan och visar på en spännande blandning av pop och jazz. Det "bappas" och visslas kring temat ”Who ’s afraid of the big bad world”.
Anders Edenroth, känd från vokalgruppen The Real Group, berömmer och kastar sig sedan direkt över sin nya uppgift: att få det att svänga om den 80 man stora kören. Han pekar på en av stämmorna.
- När ni sjunger den här biten (nynnar), så ska ni ändra tempo. Och så ska alla ni andra följa efter, säger han och vänder sig mot resten av kören.
Lite förvirring råder och det hörs några skratt men alla stämmer upp och byter takt, om än lite trevande.
- När man öppnar öronen för att man vet att något förändrar sig, då lyssnar man på ett helt annat sätt än om man vet vad som ska komma, förklarar han.
Repetitionen är en del i samarbetet som OD har påbörjat tillsammans med Anders Edenroth. Han har även jobbat mycket med körer men aldrig med någon i denna storlek.
- Jag har ju framför allt erfarenhet från en liten tajt ensemble på fem personer så det här är en enorm skillnad. Vi ska jobba mycket rytmiskt och jag kommer att föra in pop och folkmusik. Jag har en metodik som skiljer sig lite från hur de brukar jobba, eftersom jag inte är van att jobba med en dirigent.
Med hans erfarenhet från små sångensembler blir sättet att jobba helt nytt, både för honom och för OD. Dirigent Cecilia Rydinger Ahlin beskriver det hela som ett fortbildningsprojekt.
- Vi ska lära oss sjunga så det svänger. Eller, vi kan såklart redan svänga, vi har ju till exempel kört Capricen i massor med år, men nu kan vi få ännu fler nycklar, säger hon.
Projektet avslutas med en konsert i Svandammshallarna i kväll. Här kommer man uruppföra ett stycke komponerat av Anders Edenroth och det blir ytterligare ett par av hans egna verk, några finska polskor som han arrangerat samt lite ur OD:s tidigare repertoar.
- Orphei Drängar har enligt mig två ben de står på. Dels den väldigt klassiska uppsaliensisiska manskörstraditionen. Sen har de också ett visst behov av att ha det lite mer lättillgängligt, som Capricerna. Konserten i Svandammshallarna hör till det lättsammare, om än inte mer lättsjunget.