Nypremiären skulle ske i Norrköping nästa vecka, men nu blir det inte så. På onsdagen meddelade nämligen barn- och ungdomsteatern Ung scen öst att de av arbetsmiljöskäl tvingas sluta spela föreställningen ”Marken brinner”. Eller i klartext: De slutar spela på grund av rasistiska hot.
”Marken brinner” beskrivs som en föreställning om just rasism, mediebilder och rättigheter och gestaltas genom fyra samtidshistoriska händelser, nämligen upploppen (eller upproren om man så vill) i svenska Husby, franska Clichy-Sous-Bois, amerikanska South Central och brittiska Tottenham. Ensemblen har redan tidigare under hösten vittnat om en upptrappat aggressiv stämning på flera skolor i Östergötland, om nazistiskt klotter i samband med föreställningen och elever som kastar föremål på rasifierade skådespelare. Att det kan vara mer eller mindre oroligt på skolföreställningar vet alla som besökt en sådan, men det här är något annat. Nivån av våld, hot och motstånd skiljer ut sig, menar ensemblen.
Nå, barn är trots allt barn, och när de går över gränsen i en skolsituation förväntar man sig att det ska finnas en vuxenvärld som säger stopp. ”I vanliga fall brukar lärarna vilja lägga sig vad eleverna gör, nästan lite för mycket. Men nu lutar de sig tillbaka och säger ingenting”, menade dramatikern Nasim Aghili tidigare i höstas (Feministiskt perspektiv, 23/10).
Stökiga skolklasser är inget nytt, men händelserna kring ”Marken brinner” sker inte heller i ett vakuum. Ett parti med rötter i nynazismen är riksdagens tredje största parti, och vinner mark även lokalt. Ledarskribenter (dock ej i denna tidning) talar om människor på flykt i tydligt avhumaniserande termer av ”volymer”. Och senast för en vecka sedan kunde UNT berätta om planerna på att stänga ute ”obehöriga” från centralstationen – det vill säga EU-migranter och andra hemlösa. Anständighetens gränser är i ständig omförhandling.
Ung scen öst är en viktig scen, som under Malin Axelssons ledning växt fram som ”ett rörligt, öppet, ungt och spännande teaterhus” - för att citera förra årets nominering till Svenska Teaterkritikers barn- och ungdomspris. Men just nu måste de också betraktas som ett hus under attack, och svaret ska vara tydligt: Att en ensemble hotas till tystnad är oacceptabelt för var och en som tror på konstens frihet och ett öppet samhälle.
Nu är helt enkelt tid att visa konstnärlig solidaritet – och ett utmärkt första steg kunde vara att bjuda in föreställningen till Uppsala. Vilken av stadens scener tar första steget?