Nytt album för vinnande poet

En trång källarstudio full av diverse musikinstrument är kanske inte det man i första hand förknippar med poesi. Men gränserna mellan hiphop och poesi har de senaste åren mer och mer suddats ut. Och Nils Jansson, alias Kung Henry, alias Henry Bowers är en av de viktiga länkarna i den processen. Just nu spelar han in sitt andra album på engelska.
Albumet ska heta Escape from Juniper Hills. Namnet kommer från mentalsjukhuset där karaktären Henry Bowers i Stephen Kings roman Det blir inspärrad. Det är därifrån Nils Jansson tagit sitt artistnamn när han rappar på engelska.
- Henry Bowers är den enda människan som ser clownen Pennywises dödsljus och överlever, säger han. I stället blir han galen och inspärrad. På mitt förra album Master Mind kan man säga att han checkade in på Juniper Hills, på det nya checkar han ut.

När han rappar på svenska kallar Nils Jansson sig Kung Henry, som kommer av att han heter Henry i andranamn. Han, dj Lo-kut och Rikard Jäverling har precis fått ordning på sin nya studio i Uppsala. Ett mixerbord, en dator och ett turntable är mittpunkten. Mattorna på golvet går i persiska mönster och på väggarna sitter ljuddämpande madrasser i brokiga färger. Nils Jansson drar i det långa brokiga skägget medan han pratar. Dreadlocksen är instoppade i en röd stickad mössa.
Förutom albumet är också en ep producerad av DJ Large på gång. Den har varit klar länge, men att göra det egna inofficiella skivbolaget Kafkaotiska inspelningar till ett officiellt bolag har dragit ut på tiden.
- Det där är tråkigt, säger Nils Jansson. Bara för att man inte vill rucka på sin artistiska frihet måste man bli en businessman och fylla i en massa papper. Jag är ju en djävla virrpanna, jag ska inte syssla med sådant. Men som musikindustrin ser ut i dag måste man ju. Skivbolagen vill inte satsa på sådant som inte säljer massor.

Trots att han inte har något stort skivbolag i ryggen kan Nils Jansson ändå leva på att framträda som poet och rappare. Därför har han tagit studieuppehåll från universitetet där han läser till filosofi- och matematiklärare.
Och han klandrar inte lyssnare som laddar ned musik från internet. Självklart vill han helst att människor ska betala för den, men att den sprids är ändå det viktigaste.
- När jag spelade på Hultsfredsfestivalen kom det fram en kille och gav mig 200 kronor för att han hade laddat hem två av mina album. Det var en schyst grej, men det är inget jag uppmanar folk att göra.

Vi lyssnar på ep:n som kommer att släppas under namnet Rapping for food. Musiken är mörk och tung, men har ändå ett lättlyssnat och direkt tilltal. Henry Bowers karaktäristiska rap, leker sig fram över takten, rycker och sliter i den. Jag får höra en låt från kommande albumet också. Det skramliga gnisslande beatet för tankarna till skräckfilmer och bilskrotar. Rappen är rakare och uttalet tydligare än tidigare.
- Jag har försökt variera det här albumet mer, säger Nils Jansson. Förut har jag haft en tendens att ta i mycket hela tiden. Det gör jag ibland nu också, men vissa av låtarna är lugnare och mer berättande och har ett enklare rimschema.
Men det är långt ifrån pop eller hitlistmusik. Det finns inga förlösande refränger eller lättsamma melodier.
- Jag vill göra musik som jag själv skulle vilja lyssna på. Det vore kul att göra någon riktig gammal hiphopdänga som även skulle kunna gå hem hos den stora massan, men jag vill inte göra sådan musik som ligger på listorna i dag. Jag tycker inte om musik som är för champagnedoftande.

Det för oss in på dagens hiphop, som han har en kluven inställning till.
- Det mesta som når oss via radio och tv är själlöst och intetsägande, säger han. Men samtidigt anser jag att några av de allra största poeterna i världen i dag är rappare.
Han nämner namn som Buck 65 och Saul Williams. Den senare är både rappare och poet. Alltså en av dem som är med och löser upp gränsen mellan rap och poesi som företeelser. Nils Jansson själv är en annan, främst i och med hans medverkan i poetry slam-sammanhang. 2004 kom han på delad första plats i SM i poetry slam. Året efter på tredje plats i världsmästerskapen.
I höstas representerade han Europa i en tävling som hette Four Continent Slam Tour i Storbritannien. Där blev det ännu en delad första plats, med den amerikanska poeten Sonya Renee.

När den numera ganska långdragna motsättningen mellan de etablerade förlagspoeterna i Sverige och slampoesirörelsen kommer på tal suckar han.
- Jag hoppas att den där fåniga uppdelningen försvinner snart. Den borde egentligen inte finnas eftersom den muntliga poesitraditionen alltid funnits.
Gränserna mellan så kallad hög och låg kultur existerar heller inte i Nils Janssons texter, som vimlar av referenser både från litteratur, skräckfilm och andra musikartister.
Textskrivandet går till på två olika sätt. Ibland bygger han texten utifrån en formulering som låter bra. Ibland skriver hela texten utifrån en idé om innehållet.
I höstas var Nils Jansson på en turné i Sydafrika där han uppträdde på flera poesifestivaler och ledde workshops med ungdomar i skolor.
- Det var jäkligt häftigt. Flera av skolorna jag var i var otroligt nedslitna. Men trots att förhållandena är så olika så ställde ungarna ungefär samma frågor som när jag varit ute på svenska skolor.

När Nils Jansson själv gick i Almtunaskolan i Uppsala upptäckte han hiphopgruppen Public Enemy. Vid tio års ålder började han skriva svenska raptexter och startade gruppen Hyper Tech tillsammans med några kompisar. Första demotapen hette Äggröra och beatsen var gjorda med en Casiosynt.
- Den låter riktigt illa. Men den är ändå rolig att lyssna på. Och i dag är jag glad att jag höll fast vid det jag ville göra.
Redan då visste han alltså att det var på scenen han ville stå. De flesta blir nervösa innan de går upp på en scen, men den delen av artisteriet har aldrig Nils Jansson upplevt. Efter att ha tänkt efter en stund kommer ett tillfälle upp.
- En gång när jag uppträdde på Parkteaterns scen på Djurgården i Stockholm satt Helge Skoog som spelade Ture Sventon i publiken. Jag älskar Ture Sventon och blev uppspelt som fan. Nervös är nog inte rätta ordet, men det är så nära nervös jag har kommit.

Förutom inspelningsarbetet och ett antal konserter har Nils Jansson den senaste tiden översatt Tom Waits-låtar till svenska. Tanken är att han ska sätta ihop ett band som spelar covers av artisten.
- Du måste skriva att jag gillar Tom Waits. Han är den absolut viktigaste influensen just nu, säger han.

Nytt album för vinnande poet

Nils Jansson från Uppsala började skriva raptexter på svenska när han var tio år. Nu är han 26 och har med artistnamnen Kung Henry och Henry Bowers vunnit SM i poetry slam och representerat Europa i tävlingen Four Continent Slam Tour där han kom på delad första plats.