Petter Ericson Stakee har lämnat den sedvanliga hatten hemma, men solglasögonen är med, denna gråmulet höstiga dag. Tidigare i år har han uppträtt på Ringo Starrs födelsedagsfest och rest runt och spelat med Eagles-medlemmen Joe Walsh. Nu befinner sig dock Uppsalasonen och frontmannen i New York-baserade bandet Alberta Cross i gamla hemstaden några dagar. Här umgås han med familjen, jobbar med ett hemligt musikprojekt med pappa Peter R Ericson och inte minst – spelar på Katalin i kväll, torsdag, tillsammans med förbandet Ismael.
– Det är jättekul att David (Berjlund, sångaren i Ismael) ska spela innan mig också. Han var en stor del av mina tonår. Han jobbade ju på Genomfarten och pushade alla att spela musik. Han har varit en underbar själ för den här stan.
Sist Petter Ericson Stakee spelade i Uppsala var 2013 och sedan dess har mycket hunnit hända. Då var Alberta Cross mitt uppe i en hektisk loop av turnéer över hela världen, både i eget namn och som förband åt artister som Oasis, Them Crooked Vultures och Mumford and Sons.
– Vi turnerade så sjukt mycket. Under tre och ett halvt år tog vi bara någon vecka ledigt här och var och det blev hårdare för varje år. Vi hade ett stort managementbolag i USA som pushade oss att turnera jämt och tacka ja till allt.
Sedan dess har hans parhäst och kollega Terry Wolfers hoppat av, delvis på grund av alla resor. Petter Ericson Stakee bröt med tidigare bolag och förra året släppte han ett helt eget album, som symboliskt nog fick det självbetitlade namnet "Alberta Cross". En nystart alltså. Och även musiken genomgick en sorts pånyttfödelse. Petter Ericson Stakee tog med sig några nyskrivna låtar till en väns bar och lät dem växa fram tillsammans med kända och okända New York-musiker under timslånga jamsessioner.
– Det var faktiskt ganska skönt att bara kunna göra som jag själv ville. Och det är ändå alltid jag som skrivit all musik, varit med och producerat och sjunger så det kändes rätt att fortsätta heta bandnamnet.
I dag tar han det lite lugnare, väljer turneer och vågar säga nej ibland. Han gör solokonserter utan bandet, har ett nytt projekt på gång med musikerbrorsan John Alexander Ericson och skriver även åt andra. Musiken är och kommer alltid att vara det självklara valet.
– Nu vet jag vad jag vill göra och har hittat en väg. Man ska leva sitt liv också, man kan inte leva på måsten.