Är du gift med den perfekta partnern, har en hyfsad karriär och ett bra boende, men bär ändå en känsla av tomhet? Den amerikanska författaren Elisabeth Gilbert har i en självbiografi skildrat hur hon drabbas av just detta, skiljer sig och reser långt bort. Och denna bok har nu blivit en alldeles för lång film.
I rollen som den vilsna författaren finns den strävsamma filmskådespelaren Julia Roberts. Stundtals är filmen vacker, stundtals är den rent påfrestande. Hon jagar runt efter sig själv och sitt innersta på det ena turistmålet efter det andra, kommenterande hur det går i övertydliga berättarrepliker. Hennes tre undersköna resmål har mer känsla av turistreklam än romantisk filmfiktion.
I Rom naglas fast med bildbevis att maten är fantastisk och att vänskap är underbart. Julia Roberts lär svenska Sofi, spelad av en avspänd Tuva Nuvotny, att njuta skamlöst av äkta napoletansk pizza – och köpa en storlek större jeans när så krävs. Ganska befriande i sig.
I Indien försöker hon träffa en guru, men gurun är inte där. På Bali slutligen handlar det om att ta hand om det som kanske intresserar de flesta mest, nämligen kärleken. Med hjälp av en liten tandlös, vis gubbe och hans tjuriga tjänarinna hamnar hennes livspusselbitar på plats. Strandfyndet är en villkorslöst älskande man, spelad av Javier Bardem med sentimental överskruv.
Men vackra, romantiska miljöer med pittoreska inslag kan inte rädda filmen från det kvasifilosofiska floskelträsket. Filmens nyandlighet känns mycket amerikansk och distanserad.