Nya turer i såpoperan Katsav
KRÖNIKA. På en skämtteckning i den israeliska dagstidningen Yedioth Ahronoth sitter Moshe Katsav bakom sitt skrivbord i presidentens residens. "Jag är oskyldig!", säger han.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I sju månader - med ett kortare avbrott för Libanonkriget - har mediekarusellen snurrat kring presidenten och alla hans kvinnor och i dagarna kom beskedet från åklagaren: Katsav kommer att åtalas för våldtäkt.
För A, den första kvinnan som anklagade presidenten för sexualbrott, kom beskedet som en lättnad: hon hade blivit trodd. A, som hävdar att hon tvingades till sex vid tre tillfällen under det år hon arbetade för Katsav, har utsatts för smutskastning av presidentens team av advokater och medarbetare. De har antytt att hon var prostituerad och mentalt instabil, att hon försökt pressa presidenten på hundratusentals shekel i utbyte mot tystnad om de påstådda sexuella trakasserierna, och att fem av hennes tidigare chefer anklagat henne för utpressning. Journalister som undersökte saken fann emellertid att A:s tidigare arbetsgivare bara haft gott att säga om henne, och polisen har heller inte kunnat få fram några bevis på att hon försökte pressa Katsav på pengar.
När allt fler kvinnor trädde fram och anklagade Katsav för sexuella trakasserier och våldtäkt ändrade hans advokater emellertid strategi och hävdade i stället att presidenten var utsatt för en sammansvärjning ledd av Benjamin Netanyahu som ville göra sig av med en tänkbar rival om partiledarskapet för Likud.
Medan Katsavaffären pågick som bäst blossade en annan skandal upp: justitieminister Haim Ramon anklagades för att ha kysst en ung kvinnlig soldat, mot hennes vilja, i premiärministerns högkvarter i Tel Aviv, av alla platser. Hon gick skakad och gråtande därifrån. Det faktum att det hela inträffade bara några minuter innan Ramon skulle delta i ett möte där regeringen skulle fatta beslut om Israel skulle anfalla Libanon spädde på allmänhetens indignation. De förväntade sig ett mindre lättsinnigt beteende av en politiker, i en sådan ödesstund för nationen. Till skillnad från Katsav, som envist klamrat sig fast vid sitt ämbete, trots upprepade krav på avgång, lämnade Haim Ramon sin post i väntan på att utredningen skall bli klar.
Nu är emellertid bara en tidsfråga innan även Katsav tvingas kasta in handduken, och i de israeliska tidningarna diskuteras tänkbara efterträdare. Bara en av kandidaterna är kvinna. Någon verklig debatt om kvinnors rätt har heller inte utlösts av sommarens affärer, i ett Israel som anser sig ha uppnått jämställdhet men där feminist fortfarande är ett laddat ord.
Precis som kungen i Sverige saknar presidenten i Israel makt och inflytande och anses allmänt som tämligen irrelevant. Men om såpoperan Katsav fått de israeliska männen att lära sig något om kvinnokroppens okränkbarhet och de manliga cheferna att fundera över hur de behandlar sina kvinnliga anställda så har Katsav kanske trots allt gjort en viktig insats som president. Att inte ens nationens högsta ämbete skyddar en man från rättvisans gång är också en påminnelse om att Israel är en rättsstat som på ett föredömligt sätt tar tillvara sina medborgares intresse.