Säsongen börjar i moll. Sex månader efter det att Lady Marys (Mary Dockery) man Matthew kört ihjäl sig på vägen hem från sonens födelse sörjer hon fortfarande bittert. Hon går runt som ett svartklätt spöke i salongerna på Downton Abbey, vit i ansiktet som om hon bär en mask och förmår inte ta till sig lille sonen.
Året är 1922. Samma år som statliga BBC börjar sända radio i London för de som äger en kristallmottagare och lite senare samma år ska det irländska inbördeskriget börja. I Sverige har kvinnorna gått till val första gången (1921), medan alla engelska kvinnor över trettio år har haft rösträtt sedan 1918.
Jazzen sveper in över London, som en modefluga från USA, liksom dansen charleston. Men på godset på den brittiska landsbygden är det mesta sig likt. Familjen Grantham brottas med ekonomiska problem, kökspigorna käbblar om vilka som kan vara deras hemliga beundrare som sänt Valentinbrev och den lismande betjänten Thomas Barrow (Rob James-Collier) intrigerar för att få ett uns mer av makt i de mer osynliga tjänstefolkshierarkierna.
Mellandottern, ”den alldagliga” lady Edith (Laura Carmichael) lever upp när hon återser sin förälskelse, en gift tidningsredaktör i London.
Ärkegrevinnan, spelad av en amper och kärvt hjärtlig Maggie Smith, tar tag i sorgen bland både hög och låg och på flera sätt för att vrida livet åt ett mer bejakande håll. Ska väl kanske inte avslöja mer om vad som händer. Men det är lätt att engageras av dessa människors öden och livsval i olika samhällsklasser.
För den som hinner spana in detaljer är serien också en orgie i välgjord, tidstypisk scenografi. Kolla in bilar, kläder och prydnadsföremål! Och inte minst hur tidens elektriska teknik gör landvinningar i det grevliga köket!
En femte säsong är redan utlovad. Men först har vi denna fjärde att gotta oss åt. Låt höstvindarna blåsa bäst de kan utanför på lördagskvällarna! Vi har glödande berättelser med ett brittiskt gods som nav att värma oss vid. Bland annat kommer operasångerskan Kiri Te Kanawa och den amerikanska skådespelaren Paul Giamatti att dyka upp i varsin roll. Mycket att se fram emot alltså, och fascinationen för Downton Abbey delar vi med ungefär 120 miljoner tv-tittare i över hundra länder. Vem hade trott att en brittisk adelsfamilj – låt vara fiktiv – skulle få detta inflytande i världen?